Dagens Nyheter – 19 oktober 1871, sida 2

— Derom kunna vi vara förvissade. — Mot oss ha vi grefve Tilly, Johan v. Werth och en armå. — Det vill säga listen, hatet och styrkan. — Ni råder oss till att fara härifrån redan i natt? — Ja, inom en timme. — Och att styra kosan direkte till svenska lägret. — Direkte. Adrienne och Diana ryste. Armand Louis och Renaud gjorde en rörelse. — Ah! jag förstår er, sade stormarskalken. Ni ha tusen saker att säga hvarandra, tusen förtroenden att utbyta... Ja, kanske ni till och med vilja rådgöra med hvarandra om ett försök att genom flykt undkomma den förhatliga fångenskapen. — Med Guds och våra värjors hjelp skall det nog lyckas oss att återvinna friheten, yttrade Renaud. — Nåväl, så stanna då här. Jag ger er en natt; det är oförsigtigt, men måhända kan denna oförsigtighet ha något godt med sig. Jag vill dessutom icke motsätta mig hvad kärleken tillråder. Af egen erfarenhet yet jag väl, huru gerna man begår dårskaper, då man är förälskad. Det är lyckligt, om man ej begår hvad värre är än dårskaper. Vid denna anspelning på hvad som tilldrog sig å Grande-Fortelle utbredde sig hastigt en mörk rodnad öfver Adriennes kinder. Herr