Dagens Nyheter – 18 oktober 1871, sida 2

— Ned med kättarne! ned med rebellerna! Ett regn af kulor föll öfver do olyckliga borgarne och decimerade deras leder. Adriennos häst stegrade sig och sjönk ned på sina knän. Armand Louis lyftade henne ur sadeln och satte henne framför sig på sin egen häst. — Flyn! sade han till Renaud; jag skall följa er, om jag kan. — Det är ett råd, som du här på fläcken skulle få stå till ansvar för, om vi ej på alla sidor vore omgifna af dessa tjutande hundar. Man kunde ännu hoppas undkomma öfver trädgårdsmuren och derifrån nå en närliggande utfallsport i vallen; men herr de la Guerches häst var icke i stånd till en sådan ansträngning. Plötsligt hoppade Magnus ur gadeln och pekade med värjan utåt gatan. — Johan v. Werth! sade han. — Kapten Jakobus! inföll Carquefou. Och båda två erbjödo herr de la Guerche sina hästar. — Nej, nej, icke till ett sådant pris! utropade den unge mannen. Men redan hade Johan v. Werth känt igon dem ; och sedan han gjort kapten Jakobus uppmärksam på deras närvaro, utbrast han: — Ak! denna gång har jag dem ändtligen i mitt våld. Och samlande omkring sig sina bairare, red han in i trädgården. I samma ögonblick visade