Dagens Nyheter – 18 oktober 1871, sida 1

Men hastigt trängde nu grefve Pappeonheim fram och tog plats mellan Adrienne och bairaren. — Herr baron, sade han, ni glömmer att fröken de Souvigny står under mitt beskydd och att den som förnärmar henne förnärmar mig. De båda härförarnes blickar korsade hvarandra såsom tvänne värjklingor. Men Pappenheim var omgifven af sina kyrassierer, hvilka voro honom oinskränkt tillgifna, och Johan v. Werth insåg att han måste komma att draga det kortare strået. Han sänkte derför sin sabel. — Fröken de Souvigny tagen till fånga af en bland kejsar Ferdinands generaler! sade han; jag begär icke mera. Lösepenningen såväl för henne som för fröken de Pardaillan skall ju då tillfalla hans apostoliska och romerska majestäts skattkammare. Med en djup bugning för Diana tillade han derefter: — Detta är en fångst, som högste befälhafvaren öfver kejserliga armån, herr grefve Tilly, hvilken känner markis de Pardaillan, väl skall veta att uppskatta till dess fulla värde. : Härpå aflögsnade sig Johan v. Werth helt längsamt.