Dagens Nyheter – 17 oktober 1871, sida 2

klockorna ljödo oafbrutet för att kalla borgarhe till strid. Gevärsskott smällde öfverallt, och hvar man kom, lågo högar af döda eller sårade menniskor. Lågorna från de brinnande husen spredo ett rödaktigt sken öfver staden. Fienden införde oupphörligt nya och talrika horder, och blef han slagen på ett ställe, så bröt han fram på ett annat; motståndet blef derför alltmera fåfängt. Kanonerna på vallarne voro nu riktade mot den stad, som de skulle försvara, och anställde stor förödelse; men förskräckelsen och förtviflan i den olyckliga staden nådde sin höjd, då portarne blefvo sprängda och det kroatiska kavalleriets vilda skaror störtade in på gatorna, nedhuggande alla de mötte, utan hänsyn hvarken till ålder eller kön. Inom en timme vadade hästarne i blod. Herr de la Guerche och Renaud höllo emellertid Johan v. Werth stången. Magnus och Carquefou kämpade i främsta ledet. Bairarae funno en mur af stål framför sig. Gång efter annan såg sig Magnus om till Carquefous stora förundran. En skara soldater, som alla syntes vara illa åtgångna, men hvilka likväl fortforo att kämpa, visade sig snart i ett närbeläget gathörn. Magnus kände igen den svenska uviformen. Herr Falkenberg var icke längre bland sitt folk. Magaus slog ihjäl en bairare, som ville stänga vägen för honom, och begaf sig skyndsamt till svenskarne.