Dagens Nyheter – 17 oktober 1871, sida 2

terade. ln af dessa, Rodes son, har rymt. FA KLEN ht SÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN, Dimda strikare. Arbetskarlarne G. Ström och F. O. Boiveå, hvilka, följande sjäarnes vid Miilarehamnen exempel, med fleras tillhjelp anställt strike vid Riddarholmshamnen, fordrande högre aflöning och tillställande oreda, då sådan nekats dem, dömdes i går att härför böta 15 rdr hvardera. Skomakare bliif vid din läst! Skoarbetaren V. F. Halldn, hvilken förliden fredagsafton, från 5:e raden ä Stora teatern stört pågående representation genom att, på sitt sätt, agera aktör, dömdes i går att för sitt oskick böta 15 rdr. Viigrad körning, Nästan dagligen förekomma i polisdomstolen, under kategorien af s.k. åkaremål,, sådana, deri åkaren sjelf eller hans dräng äro instimda för vägrad körning. Sällan eller aldrig erkänna de tilltalade, och alltid ha de någon mer eller mindre trovärdig historia att uppduka rörande huru det gått till vid den der värade körningen. Senast 1 går stodo några åkarrängar tilltalade för ofvannämda förseelse, och hade en af desse, drängen V. Wahlbom, hittat på ett alldeles nytt sätt att söka styrka sin oskuld. Han påstod nemligen att herraärne som fordrat körningen, på hans cvekliga och ofta upprepade anhållan att få veta hvart han skulle köra, gifvit det stående svaret: Det angår dej inte: Å hur skulle ja kunna köra då, slutade den värde talaren, i det han tog två steg framåt och dubbelt så många tillbaka. Wahlbom dömdes att böta 5 rdr för vägrad körning. DE LANDSORTEN. Ransakningen med kyrkoherden Sabelström i Thorsås, om ansvarspåstående för försnillning af nödbjelpsmedel och oriktig redovisning rörande medlens fördelning, förevar åter vid Södra Möre häradsrätt den 2 d:s, dervid, förutom målscegarne, å kärande sidan uppträdde som åklagare kronolinsmannen K. W. Andersson. Sabelström var ätföljd dels af hr kyrkoherden Petersohn i Halltorp, såsom konsistorieombud och dels af bankobokhållaren Andersson från Karlskrona såsom rättegångsbiträde. Sju nya vittnen hördes denna dag och intygade, att, ehuru de i den af Sabelström afgifna redovisningen blifvit upptagna såsom gåfvotagare af säd, potates, mjöl, bröd och penningar, ja till och med så stora qvantiteter som 2 tunnor spanmål och 150 rdr i penningar, de likväl icke erhållit något af gåfvomedlen. Till en af vittnena hade Sabelström efterskänkt sin fordran å 10 rdr hos denne, dock först sedan stämningen i detta mål var uttagen. På fråga af domaren, huru Sabelström kunnat, utan att detta skett med uppsät, begå så stora misstag, svarade 5. att han nu icke hade annat svaromål att afgifva, än förut, eller att han erkände, att redovisningen var oriktig, men han hade mot flera af de fattiga i Thorsäs visat barmhertighet och efterskänkt sina fordringar. Subelström fordrade, utan afseende ä hvad mot honom förekommit, ersittning för rättegängskostnaderna i målet, som af parterna till rättens afgörande öfverlemnades. I det andra förut omförmilda målet mot Sabelström om ansvar för fylleri, slagsmål och otillbörligt förfarande mot nattvardsbarn m. m., hvarom vittnesförhör hållits hos häradsrätten, dömde Kalmar domkapitel Sabelström till 4 månadors suspension. Häröfver anförde Subelström besvär i Göta hofritt, som, i betraktande af hvad mot 8. förekommit, utsträckte suspensionstiden till 8 månader. I detta hofrättens utslag lärer Sabelström hos k. m:t sökt ändring. (K.) LANSCELLFÄNGELSET. Två skälmar. Vid förliden fredag hållet ting, fortsattes ransakning med två inbitna skälmar, förre arbetskarlarne, senast landstrykarne Erik Petter Käck och Samuel Svensson, hvilka misstänkas för att en natt under eftersommaren ha begått inbrottsstöld i en källare hos mjölnaren L. E. Pettersson i Sollentuna socken, och tillgripit 3 kopparbunkar, värderade till 24 rdr. — Käck är en 40-års karl, mörklagd, rask, fräck och förslagen. Svensson deremot ir iäldre, med bleklagdt ansigte, ljust, stripit, tunt hår, med ett stort och ett litet öra, föröfrigt af ett svagt och sjukligt utseende. Käck har på de senare åren bedrifvit det nobla yrket att på landsbygden upphandla lump och ben och hvad han kunnat med rätt eller orätt komma öfver. Svensson har långa tiden åtföljt Käck som godt sällskap på hans vandringar. Ordföranden. Nå, Käck, har du besinnat dig; tänker du bekänna i dag? Det lär ej vara värdt att du nekar längre. Kick (fräckt). Jag vet icke af någon stöld. Ordf. Du påstod vid det sista rättegangstillfället, att du aldrig varit straffad förut, men nu ha vi förskaffat oss visshet om den saken. Du har undergått bestraffning för första resan stöld IIvad siiger du om den saken? Käck (som förut). Det ä vil så, då ! Ordf. (till Svensson). Nå, du är ju straffad, du också ? Svensson. Hvad sa lagman? (För handen till örat.) Jag är så döf... jag hörde inte: Ordf. (till Svensson). Du är ju straffad förut, du också ? . Svensson. Ja... ja! Låtmig se... ja, det var då jag fick 13 dygn! . . Ordf. 13 dygns vatten och bröd, för snattori och innehafvande af falska nycklar. Svensson. Ja, det var väl så. (Visande på Käck.) Men pu är jag oskyldig; han bara ljuger på mig. den der. Käck (hånskrattar). Det är han som ljuger! Ordf Nå Svensson! Det är väl så godt att du bekänner att du har begått den här stölden i samråd med Käck? . Svensson. Nej, det kan jag inte bekänna. Jag kan vil inte stå och ljuga på mig sjelf heller! (Visande på Käck.) Men den dert Käol Ilan hara lungor Allt hvad han sävart