Dagens Nyheter – 16 oktober 1871, sida 1

svans af en massa högre och lägre embetsoch tjerstemän samt dess talrika organer inom pressen sannolikt skola uppstimma en jemmerlig klagolåt och förutsäga gamla Sveriges snart stundande undergång. För den, som lugnt och sansadt öfverväger vårt lands inre och yttre ställning, torde dock framtiden ingalunda te sig så skräckinjagande. Vilefva i den djupaste fred med hela verlden, vi hafva icke den ringaste anledning befara att någon af våra mäktiga grannar har något ondt i sinnet mot värt kära fädernesland, och om det sherrliga indelningsverket kunnat anses betryggande för vårt försvar under den sednaste längvariga fredsperioden, som vi hoppas ännu skall fortfara i många, många år, så torde det icke vara förenadt med någon öfverhängande fara för vår frihet och vårt sjelfbestånd, att svenska folkets reprosentanter icke blindvis vilja antaga ett förslag till försvarsviisendets ombildning, hvilket till och med många af regeringens varmaste anhängare erkänna vara behäftadt med betänkliga brister. Också har den bekanta svenska hetsigheten, som i förevarande fall genom en mängd allarmerande tidningsartiklar uppjagats ända till kokpunkten, strandat emot den lugna betänksamheten hos våra landtmän, hvilka trots alla smidelser och påtryckningar icke kunnat förmås afvika från hvad de i denna fråga ansett vara rätt. ————————-— OT Huru beskaffad den ministör än må blifva, som kommer att öfvertaga ledningen af landets öden, torde det kunna tagas för afgjordt att den icke skall förelägga representationen något förslag till försvarsväsendets ombildning, som fastställer indelningsverkets bibebållande såsom önskligt och nödvändigt Indelningsverket är utdömdt af den allmänna meningen, och tidpunkten för dess upphäfvande kan icke vara särdeles långt aflägsen. Det är urgprungligen grundadt på en orättvisa och bär derför upplösningens frö i sitt sköte. Ur praktisk synpunkt sedt, är den indelta armån olämplig som stamtrupp för en på allmän värnepligt baserad armåtorganisation; ty den indelta soldaten kan svårligen utbildas till passande befäl för en armå, som i sina leder räknar en stor del af landets intelligenta ungdom. I Oscarshamnsposten -läses: Regeringen vet nu att intet förslag går igenom, som afser bibehålande af indelningsverket, och troligt är ej att denna ögonsten ännu så länge kommer att af regeringen tillbakasättas för den rådande opinionen. Man har omellertid erhållit visshet derom, att den allmiinna meningen oeftergifligt fordrar försvarets ordnande på grundvalen af allmän värnepligt och indelningsverkets undanrödjande. Denna visshet är en vinst, som ej är obety lig, enär just denna lemnar en påtaglig trygghet för frågans slutliga lösning på det sätt som bäst öfverenåstämmer med nödvändighet och tidsenlighet. Denna visehet uppväcker dessutom hoppet att frågan ej alltför länge kan få ligga nere... Tv utan tvifve skola valmännen vid nästa år skeende omval till ledamöter af andra kammaren utse dessa i full öfverensstämmelse med sina egna åsigter i förevarande fråga, hvilken sålunda snart nog kan komma att återupptagas i följd af oafvisliga framställningar från riksdagen, då det är att boppas på en lyckligare utgäng. I anledning af statsrådens afgång yttrar samma tidning: När dessa män nu lemna rådsbordet, kan man icke annat än gifva dem det vitsord, att de samtliga äro rikt begåfvade och fosterlandsälsekande män. Om icke beväpningsfrågan kommit emellan, skulle dessa män tillsammans med konungen länge hafva fört regeringen i ostörd ro. Deras fel var att de icke förstado eller icke ville förstå vår tid, dess önskningar och sträfvanden, att de icke ville böja sig för den makt svenska folket genom sin riksdag eger. Måtte nu konungen lyckas att omgifva sig med män, som bättre förstå hvad nationen vill och hvad landets sanna väl kräfver!4 AYasparchamnenagtan mar fölianda väilförtianta