Dagens Nyheter – 16 oktober 1871, sida 1

— I04 LÄ 2 Årmand Louis hade emellertid tippsökt herr Falkenberg och berättat för honom hvad han sett och hvad han fruktade. Svensken rynkade ögonbrynen och sade, i det han såg sig omkring: — Jag vet allt detta, men ingen har velat lyssna till hvad jag säger. Jeg skall anse mig för lycklig, om jag endast kan behålla ett hundra man omkring mig. Det är en feber i luften, som smittut mina soldater. Herr de la Guerche och Renaud lemnade rådhuset mycket mera bedröfvade än de voro, då de kommo dit. Magnus hade blifvit helt tyst. Hvarhelst de framgingo, rådde på gatorna lif och glädje; stadens unga män och flickor dansade, och här och der voro bord dukade, kring hvilka ymnigt drickande och jublande gäster trängdes. Man såg öfverallt fulla bägare. Carquefous näsborrar vidgades, och han klappade sig på magen vid åsynen af den mängd maåtvaror, som voro framsatta på borden. Här fick han sig ett glas rhenskt vin, och der benet af en stekt gås. Magnus såg på honom med sträng min. — De äta, och du följer deras exempel, olycklige! sade han. I morgon skall fienden vara i Magdeburg. — Det är just skälet, hvarför jag ätet) sade Carquefou. Jag vill inte att österrikarne och kroaterna skola finna något att smörja sig med.