Dagens Nyheter – 16 oktober 1871, sida 1

tillbaka, så göf han det i samina afsigt som tigern d. v. s. för att sedan störta fram med så mycket större häftighet. De tre rekognoscörerna vågade sig ännu längre framåt; deras mening var att söka finna en öppen väg, på hvilken de skulle kunna fara från Magdeburg med fröknarne de Souvigny och de Pardaillan. Men plötsligt varseblefvo de ea infanteristyrka bakom cn häck och vidare kavalleripatruller i skogen. Ingenstädes mirktes spår af någon oordning. Vid hvarje skogsstig var en skildtyakt posterad. — Kejserliga armån gör likasom vargen, när han ligger och lurar på ett lam, sade Magnus. — Och lammet heter denna gång Magdeburg, icke sannt? inföll Armand Louis. I detta ögonblick aflossades tre å fyra skott, och några kulor hveno förbi deras öron. — Der har ni mitt svar, yttrade Magnus. De återvändo till Magdeburg, der de funno invånarnoe berusade af glädje. Barnen sjöngo och dansade, alla portar stodo öppna, på torgen brunno lusteldar, och öfverallt tömdes stora tunnor, fulla af öl och vin. — Om ni inte lyckas förmå herr Falkenberg att jaga dessa menniskor upp på vallarne igen, så är Magdeburg förloradt, sade Magnus. Herr de 1a Guerche begaf sig skyndsamt till guvernörens palats. Han fann här en stor mängd menniskor samlad. Öfverallt rop och buller. Borgare,