XILIL Magnus spådomar. Samma afton begaf sig herr de la Guerche till Didrik Falkenberg, som bodde på rådhuset, och framförde till honom konungens helsning. — Jag skall härda ut så länge som möjligt, sade den svenske officeren; men huru länge skall det väl vara möjligt? Han omtalade nu för herr de la Guerche, att Magdeburgs invånare börjat bli missnöjda. Några af dem beklagade sig öfver att det var alldeles slut med handeln, andra fruktade för följderna af en stormning, i händelse lyckan öfvergåfve deras vapen. Staden led dessutom ofantligt genom beskjutningen. — Om jag icke hade två tusen soldater af svenska armån och en mängd frivillige, som äro fast beslutna att fortsätta striden till det yttersta, sade herr Falkenberg, skulle Magdehurg redan ha öppnat sina portar. — Ni vet att konung Gustaf Adolf icke vill höra talas om någon kapitulation, svarade Armand Louis. — Så länge jag lefver, skall det ej heller komma derhän, der svär jag, återtog befälhafvaren öfver garnisonen. Armand Louis och Renaud undersökte stadens och vallarnes tillstånd. Öfverallt märktes spår efter heta strider, och förstäderna, som fallit i de kejserliges våld, voro blott grushögar, i DE BEGGE FRANSMÄNNEN. Ga.