Dagens Nyheter – 16 oktober 1871, sida 1

Aftonbladet reproducerade i lördags afton den lista vi samma dags morgon hade meddelat å personer som anses vara på förslag att bilda det nya kabinettet. Medgifvyande att det icke är otroligt att några eller ett flertal af de nämnda personerna blifvit erbjudna och äro för allvar påtänkta i en nybildad minister4, menade A.-B. att det icke torde vara tänkbart att erkebiskop Sundberg skulle lemna det höga och vigtiga kall, hvartill han nyss blifvit utnämnd och som han knappt hunnit tillträda, för att på någon tid intaga en taburettX. Det bör fägna vördiga presterskapet och den officiella kristendomens alla beskyddare i landet att erfara, det Aftonbladet nu för tiden anser erkebiskopsembetet vigtigt, ja nästan vigtigare än sjelfva chefskapet för ecklesiastikdepartementet. Förr i verlden satte Aftonbladet — men det var då ett annat Aftonblad! — icke så särdeles värde på mitra och kräkla. Hur förändrade Aftonbladets åsigter i detta afscende än må vara, så är dock grundlagen oförändrad, och enligt den har chefen för ecklesiastikdepartementet, såsom rådande till och ansvarig för de beslut svenska kyrkans Ysummus episcopus, konungen, fattar, ett vigtigare embete än erkebiskopen. Detta i förbigående. Att erkebiskop Sundberg mottager en taburett, anse äfven vi ovisst; men om han det gör, behöfver han icke för den skuld öfvergifva sin stol i Upsala. Den kan lika väl stå ledig för någon tid, som presidentsoch andra platser. Hvad son gör att många tro att. erkebiskop Sundberg skall mottaga ecklesiastikportföljen är, att de tycka sig ha märkt hos den liflige erkebiskopen en synnerlig benägenhet att alltid med värma egna sig åt någonting annat bredvid och utom hans egentliga kall. Härmed vill dock icke sägas att han skulle försumma det ena för det andra, utan blott att man tyckt sig finna att han icke riktigt trifves utan att ha två jern i elden4. Emellertid torde hr erkebiskopen möjligtvis för närvarande vara mera fallen för att hålla kräklan icenahanden och talmansklubban i den andra än för att fatta stadsrådssvärdet, så att det alltför väl kan hända att man ej får so hans namn i Posttidningens officiella afdelning under de närmaste veckorna. i I fortsättningen af sin lördagsartikel rider Aftonbladet spärr mot en spritt ny viderqvarn. Det yttrar: Man kan anse det föga troligt att man för fyllande af sjöministerplatsen skulle ha tänkt på en yngro oflicer, som aldrig deltagit i det offentliga lifvet och icke på hågot sätt haft tillfälle att dokumentera sin lämplighet för en så maktpåliggande befattning, ty att kommandot öfver ett par små fartyg på en expedition i de nordliga farvattnen skulle innebära meriter, vittnande om administrationsoch organisationsförmåga, torde väl näppeligen någon kunna förmena. Dessa Aftonbladets förnumstiga invändningar mot utnämnandet till sjöminister af den skicklige och lycklige kapten von Otter, som fört ångfartyget Sofia på dess Ishafsexpedition och som hithemtat de himmelska skatterna från Grönland (af hvilka våra danska bröder låtit sig nöja med en tredjedel, ehuru de, såsom jordegare, började med RT SR ROOT YA BO 2 AO PR SRS SR