Dagens Nyheter – 11 oktober 1871, sida 2

I gaste och mest fruktade motståndare. HriksI son var i lifstiden mycket använd som postillon kommit till stånd, hvars verksamhet börjar i Målilla den 6 nästa november. Hyrkobyggnad. (Meddeladt Posttidningen.) r 1863 lade med stor ifver några mindre bemedlade kapellmän af Hamra, under Loos pastorat i nordvestra Helsingland, grunden till en större kyrkobyggnad, i akt och mening att med tillhjelp af några hundra riksdaler kollektmedel fullända densamma. Jin följd af missväxtår syntes likväl korsa byggnadsplanen. Då inträffade, att ett större vindfälle (af timmerskog) skedde, hvaraf försäljningssumman fick till kyrkan användas. Äfven dessa medel voro långt ifrån tillräckliga, och i följd deraf uppstod py misströstan. Men nu inträffade en skogseld, som härjade 700 tunnland af den ännu oskiftade skogen, hvarvid ånyo medgifven försäljning af eldskadad timmerskog inbringade en så stor summa, att kyrkan nu är färdigbyggd i prydligaste skick, försedd med en god och billig orgel om 7 stämmor, förfärdigad af J. O. Lundahl i Malmö, ringklockor af Joh. A. Bäckmans gjuteri i Stockholm, smakfulla messkläder från fru W, Almgren samt altarkäril af fabrikör Dufvas tillverkning, m. m, Upsala domkyrkas nya orgel innehåller 50 ljudande stämmor, fördelade på 3 manualer och särskild pedal, nemligen i 1:sta manualen 14 stämmor, i 2:dra manualen 12 dito, i 3:dje manualen 12 dito samt i pedalen 12 dito. stfverbröllop firades i Halmstad sistlidna onsdag af landskamrer C. G. Lindgren och hans maka, Hedvig Lindgren, född Dahl. En summa af 250 rdr öfverlemnades af hr Li. till stadens fattigvårdsstyrelse, för att utdelas åt dem, som af en sådan gåfva kunde befinnas förtjenta, En vermiänmning. Den 21 september gick i trakten af Wermlands Näs ett grosshandlaren Elieson tillhörigt större åvgfartyg af stapeln. Fartyget, som kan lasta 3000 tunnor hafre, är konstrueradt och bygdt vid Gäddvik af skeppsbyggmästaren Jansson, och ångmaskinen är tillverkad vid Kristinehamns mekaniska verkstad. Naturem ögonläkare. Från Skee skrifver Strömstads Tidnings korrespondent: Helt nyligen inträffade å hemmanet Skärje i Skee socken den märkvärdiga hände!se, att ett der inhyst fattighjop, en gammal enka, hvilken i 13 å 14 år varit blind, oförmodadt, utan läkarebiträde, återfick synen å ena ögat, så att hon nu kan se väl. Hennes glädje deröfver blef naturligtvis utomordentlig, likasom förvåniogen stor hos de närvarande, af hvilka två voro hennes döttrar, då hon för dem förklarade, att hon återfått synen och tydligt kuude se dem. Don Juan I VWålttta. En korrespondens från Målilla till Oskarshamnsposten lyder sålunda: För några dagar sedan afled finsnickaren Nils Eriksson i Målilla sockens fattighus, närmare 90 år gammal. Han framstod som en af det nuvarande representationsskickets ifridamour, mest för omkring 40 år tillbaka, då han började låta kalla sig herre, lade sig till hatt och plef ledamot i ledighetskomiten inom Aspelands härad, hvilken senare befattniog han innehade till sin död. Dessutom har han nästan falltid varit utsedd som talman vid hvarjehanda sammanträden och komiteer. I afseende till ålder och mindre tidsenlig uppfostran var det icke att förvänta att han skulle i allt vara med sin tid. Derföre kom han måhända också att, som man säger, någon gång hugga i sten; hans mest aktningsvärda göra var eljest att hugga i trä. Ändain iålderdomen hade denne Målillas kryaste Don Juan ej så litet qvar af sin tjusningskraft och antalet af honom sörjande Elviror, Annor och Zerlinor lära vara högst betydligt. Ibland finsnickare inom socken ansågs Nils Eriksson vara den mest snitsige. Gffer. Från Tjörn skrifves den 2 dennes till Marstrands-Posten: En putslustig händelse, som en afde sist förlidna söndagarne passerade i en af de till detta pastorat hörande kapellkyrkorna, torde kanhända roa en oller annan af tidningens läsare. Det var efter gudstjensten. En så kallad kyrkogångsqvinna hade på sedvunligt sätt varit framme och knäfallit för tjenstgörande pastor och hölljust på med att frambära sitt offer till prest ock klockare på altaret, under det klockaren började iustämma med den psalm, hvarmed ordinarie gudstjensten skulle slutas. Några främmande stadsbor, sum händelsevis voro i kyrkan, kastade frågande blickar på de offrande fruntimmerna och undrade om det icke vore tillbörligt. eller om det till och med icke vore nödvändigt för deras anseende att de deltogo i offrandet. hvilket de förut hade hört omtalas, såsom varande allmänt kligt å lands