Dagens Nyheter – 11 oktober 1871, sida 1

nn fe PA VANNS AREA to of OS MR SSP SANS a ARN SKREV SNR ARE RON DLR TK AE tillgripit hvad de behöft; invånarne i skogarnes närhet ha begagnat tillfället att hugga träd i mängd, hvaraf de samlat sig förråder. a : Polispresidenten i Berlin, hr von Wurmb, har uppehållit sig några dagar i Paris för att reglera ersättningarne åt de fördrifna tyska familjerna, Ungefär 500 sådana fall af invecklad beskaffenhet ha blifvit utredda, och ersättningarne skola ofördröjligt utbetalas. Det är dock mycket svårt att få reda på, hvar många personer bo, som fått ersättning sig tilldömd. Pundjeeb, äldste sonen af maharajahn af Lahore, har nyligen aflidit i Paris af hunger uti ett högst anspråkslöst hus vid Rue de Vaugirard. Denne furste hade för omkring 50 år sedan lemnat sitt fädernesland, med anledning af den ställning, i bvilken han kommit till sin far, derigenom att han haft ett kärleksäfventyr med en af dennes många hustrur. Alltifrån den tiden har han lefvat ett eländigt hf i den franska hufvudstaden. Först för ett par år sedan började han begagna den europeiska drägten. Som bekant, finnes i Paris en tidningslitteratur, hvilken i andra kejsardömets stinkande avmosfer synnerligt blomstrade och som ännu tyckes ha lifskraft, isynnerhet då det gäller att smutskasta och beljuga de republikanska id6erna, antingen om dessa tagit sig uttryck i männens af den 4 september högsinnade politik eller i kommunens öfverdrifter. Om denna tidningslitteratur — hvilkens bevisliga osanningar, t. ex. om fera af kommunens ledande män, man sett äfven andra länders tidningar icke sky att, enligt den bekanta jesuitiska regeln ändamålet helgar medlen, vidare utbreda yttrar den allvarsamma, republikanska tidningen Siecle följande: tSärdeles betecknande för det franska samhällets moraliska tillstånd är den förkärlek, som det visar för de obscena och oförskämda tidningarne; i hvilka, liksom i fotografernas porträttsamlingar, qvinnor, barn, prester, skådespelare, deputerade, lindansare, drottningar, teaterprinsessor, barmhertiga systrar, glädjeflickor, statsministrar och mördare figurera om hvarandra, och i hvilka kyrkan och teatern, salongen och boudoiren, domstolen och börsen räcka hvarandra handen. Det skall alltid finnas läsare för denna press, kan man invända, liksom det fanns sådana för den litteratur, som fordom utbjöds i smyg hos en och annan bokhandlare i Palais Royal. Det må vara; men hvad man hittills icke har upplefvat, det är att skandalpressen isynnerhet funnit inträde hos de högre klasserna i samhället. TI ofantliga massor äro dessa tidningar uppstaplade i kioskerna ide förnämsta qvarteren; isynnerhet fruntimmerna köpa dem gerna; förr läste de dem ofta i smyg, men nu läsa de tidningar helt öppet. Allt förtal är välkommet för detta förnäma och fromma folk; för ingen ohygglighet rygga de tillbaka. Hvad kan man också vänta af tidningar, som ej ens respektera qvinnorna? Hafva de: icke sökt underhålla sina läsare med historien om det förmenta missöde, som drabbat en allmänt aktad qvinna, hvilken åtföljt sin germål, ministern J. Simon, på ett besök å pontonerna. Hon undgick, förmälde dessa herrar, med möda att bli omfamnad af petrolöserna, hennes fordna intima väninnor! De personer, som uppfunno detta skämt, äro samma kröAa nn a aa DL Rs a FT TN Ra Rn KRO SR RR ra RA