Dagens Nyheter – 10 oktober 1871, sida 2

-—-— AUVU -— sig sörja för att deras hästar skulle bli sadlade och vänta dem utanför parken. De två unga fickorna voro mycket oroliga och tillbragte natten med att läsa böner. Magnus sof icke heller, uten gick hela tiden på vakt. Ljudet af de på afstånd ringande klockorna påminde honom om det dystra kloster, der Adrienne och Diana skulle offras den följande dagen, för att tillfredsställa baronessan Igomers hämndlystnad. Skildtvakterna gingo fram och åter i skuggan af muren. Magnus, som stod bakom ett träd, såg Johan v. Werth gå förbi sig, och ett ögonblick derefter kom Frans till honom och sade: — I morgon skall jag ha den äran att bjuda er på en liten middag i S:t Rupert. — Jag tackar; men nu är det visst bäst att vi gå och lägga oss, för att få hvila en smula. — Jag är likasom katten, svarade Frans, jag går på lur. Och han aflägsnade sig lika ljudlöst som räfven, när det gäller att åtkomma ett 1ockande rof. Af Frans ord drog Magnus den slutsatsen, att hans fiende fattat misstodkar, och detta sporrade honom till ökad vaksamhet. Han visste, att han hade att göra med en motståndare, som det skulle kosta stor ansträngning att öfvervinna. En timme sednare hörde Magnus ctt anskri