Dagens Nyheter – 10 oktober 1871, sida 2

smörpriset i Westerås i sommar hållit sig uppe i63 till 67 öre skålpundet nfot 42 till 46 öre föregående år vid samma tid. En närvarande leverantör till Mälare provinsernas mejeribolag uppgaf sig erhålla 50 procent mera för smöret nu än förr. Till Engsö mejeri lemna torpare och arrendatorer mjölk för hela arrendet och derntöfver samt uppföda dessutom kreatur. Till Fors hade en mjölkleverantör från 10 till 12 kor lemnat mjölk till ett värde af 13 till 14 hundra rdr under innevarande år, och en annan från 6 till 7 kor 60 till 70 rdr per månad. . WVådadöd. För några dagar tilldrog sig vid pappersmassefabriken Spånga i V. Wingåker den olyckshändelsen, att soldaten Svärd, som var der anställd såsom arbetare, blef genom klädernas fastnande inryckt i maskineriet, hvarvid han fick icke allenast ena armen afsliten uppe vid axeln, utan äfven köttet frånrifvet utåt sidan, så att lungorna syntes. Den boklagansvärde mannen dog några timmar deretter, Ett miggöde drabbade dem, som från Lund i fredags infunno sig i Malmö för att öfvervara Gungls konsert. Det nedgående tåget blef nemligen så uppehållet, att det ej framkom förrän kl. 7 i stället för 4.30, hvarför samtlige resande ej anlände till teatern förr än efter första afdelningens slut. Orsaken härtill lär ha varit, att tåget innehöll så många vagnar, att lokomotivet ej förmådde :draga dem, hvarför 20 måste afkopplas i Örtofta. Under alla förhållanden är ett dylikt slarf klandervärdt, men att missödet skulle hända just med det tåget, var ännu mera förargligt. (M. N. A.) Stremgnöäs WVeekoblad för den 30 september meddelar följande mystiska notis: Sedan stadens ordinarie styresman åter inträdt i tjenstgöring, väntar man att de många vigtiga frågor, som föreligga till utredning, måtte få en raskare lösning än hvad skett under vikariatet. — Hvem denne kraftige ordinarie styresman är, nämner ej tidningen, NKHungemn har gjort det! Under denna rubrik läses i Kristianstadsbladet: Ett par hemmansegare, at k. befhde utsedda att värdera den skada, som de i fältmanövern deltagande trupperna möjligen tillfogat i Vestra Göinge härad boende jordbrukares byggnader eller egor, ankommo till en fattig torpare, hvars små täppor blifvit ganska illa medfarna. Torparen var mycket billig i sina änspråk och begärde icke ens den ringaste ersättning för en delvis nedrifven gärdesgård af sten. At värderingsmännen tillfrågad om anledningen härtill, svarade han: Jo, si kungen har gjort det! — Jag har sjelf botat skadan, och någon ersättning kan härvidlag icke komma i fråga. På Wankifva gård deremot hade en stengärdesgård blifvit helt obetydligt skadad — endast några kullerstenar hade blifvit nedrifna — men hr Jörgensens inspektor fordrade å sin patrons vägnar ersättning, och det desto heldre som det, enligt inspektorens försäkran, äfven här hade varit kungen, som i egen hög person nedrifvit stenarne. Besigtningsmännen värderade den skada, som härigenom tillfogats hr J., till några öre! Bättre dock något än intet! Berättelsen har blifvit tidningen meddelad af värderingsmännen. Hudlkalt sött ott utrota Iönkrögeri. I en stuga i närheten af Näsbyn i Delsbo i Helsingland bor eller rättare har bott en äldre qvinsperson vid namn Kajsa Holmström, känd för ett dåligt lefverne. Bland annat har bon sysselsatt sig med lönkrögeri och fyra gånger derför blifvit stämd och bötfäld. Oaktadt denna upptuktelse af lagen och trots flera extra-varningar, som hon at sockenboarne erhållit, fortsatte hon likvil med lönkrögeriet, ehuru möjligtvis mera försigtigt än förr. Natten till fredagen förliden vecka infunno sig vid hennes stuga omkring 20—30 män, klefvo varsamt upp på taket och började på en gång rifva af detta och vräka ned det på marken, under det de tillropade de i stugan innevarande att skyndsamt begifva sig ut. Kajsa och några andra,som sutto ders inne i allsköns lugn, rusade ut och började dels i bevekande ordalag, dels under hotelser förehålla våldsverkarne deras ofog, men fingo till svar ingenting annat än nedvriäkta plankor och bräder. Den uppskrämda gvionan sprang då öfver till Näsbyn för att hemta hjelp och erhöll äfven sådan, men då hon med sina hjelpare återkom efter knappt en timmes frånvaro, fann kcn sin stuga jemnad med marken, alla möbler och husgerådssaker qvarstående orörda, men ej en skymt af våldsverkarne kunde upptäckas. Hvilka voro väl de som utöfvade denna extrajudiciella bestraffning? Det kommer väl aldrig att blifva kändt. men säkert