Dagens Nyheter – 9 oktober 1871, sida 1

— Eftersom jag ännu ej kan komma åt herr de la Guerche personligen, så tar jag, medan jag väntar, den qvinna han älskar och ger henne åt en annan. Magnus bet ihop tänderna; det var med knapp nöd khan förmådde beherrska sig, så ursinnig var han. — Tycker ni inte att detta är ett mycket fint sätt att hämnas? tillade mäster Frans. Jag tror knappt att en värjspets skulle kunna tillfoga honom ett smärtsammare sår. Ber ni, jag känner mitt folk väl och vet att den ifrågavarande mannen har ett mycket ömt hjerta... Nåå, gillar ni min plan? — Fullkomligt! Magnus drog korken uv en ny butelj, och uppmanande Frans att dricka, sade han: — Men eftersom Johan v. Werth nu ej är långt borta, hvilket ingen vet bättre än jag, som lemnade honom för tre dagar sedan, så ha ni väl redan kommit öfverens om, hvar vigselceremonien skall försiggå? — Ja, både tid och rum äro bestämda. — Åh, tusan! — Fyra mil härifrån ligger klostret S:t Rupert, och der är en munk vid namn Hilarion, gom icke har sin like uti att messa. — Klostret S:t Rupert och munken UHilarion, säger ni? — Jag har besökt klostret och talat med munken. Klostret ligger midt uti en stor skog, och munken lider af en outsläcklig törst. ,