deles enahanda som för regeringen, och det är således föga antagligt att heller någen motion rörande detta ämne framkommer ur andra kammaren så länge den första kammarens mandat ännu räcker eller från första kammaren så länge majoriteten i andra kammaren är oförändrad till personal. Om dessa antaganden äro riktiga, så skall åtminstone 1872 års riksdag icke blifva mycket upptagen af försvarsfrågan, så vida icke regeringen föreställer sig att vinden då ännu skall blåsa åt de stora anslagens håll. Men skulden för detta dröjsmål faller på regeringen, första kammaren och deras anhängare inom pressen, hvilka icke under de första månaderna af detta år gingo andra kammarens majoritet till mötes. Om de då gått in på indelningsverkets aflösning — som i allt fall en gång kommer att ske — så hade de derför utan svårighet erhållit en summa, motsvarande kapitalet af den årliga utgift som regeringen i sin sednaste armåproposition ville fixera för hvarje rotenummer.