Dagens Nyheter – 3 oktober 1871, sida 2

0 SSTPTER — Jag har väntat på er i fem eller sex dagar. Min matmor, som haft den äran att vara tillsammans med er vid hofvet i Stockholm, har befallt mig att föra er och er kusin fröken de Souvigny till hennes slott. Man såg slottet, som låg på en kulle utanför köpingen, omgifvet af skuggrika träd. Det hade ett ganska inbjudande utseende. — Men hvad heter detta fruntimmer, som är nog artigt att komma ihåg mig? frågade fröken de Pardaillan. — Min matmor vill icke uppgifva sitt namn, förrän hon haft glädjen öppna sina armar för er, genmälde betjenten. — Nåväl, då gå vi för att låta omfamna oss! utropade Diana. Adrienne ville hålla henne tillbaka. Hvad visste man väl om denna hemlighetsfulla dam, som icke ville uppgifva sitt namn? Var det klokt och försigtigt handladt att besöka henne? Man var ju i Tyskland, i Johan v. Werths hemland. — Ah, du ser då Johan v. Werth öfverallt! sade Diana. — Ja, deröfver kan du väl ej undra. Huru nära var jag icke att bli hans hustru! — Nå, men nu är du ju förlofvad med herr de la Guerche; var derför en smula modigare! Och Diana satte åter sin häst i gång samt följde efter betjenten. Så snart hon stigit af hästen vid slotts