Dagens Nyheter – 3 oktober 1871, sida 1

är hans förödmjukande. Ha! ännu åtnjuter jag hans förtroende, och jag skall göra allt hvad i min förmåga står för att denna armå, som han samlat, må blifva skingrad, och han sjelf, besegrad, såsom flykting irra omkring i detta samma Tyskland, dit han kommit i afsigt att göra eröfringar! Hans planer skall jag känna, alla mått och steg han vidtager skall jag utforska, och dessa hemligheter skall jag skynda att meddela fienden... Du skall härvid vara min tjensteande, och om, trots alla mina bemödanden, vapenlyckan skulle stå honom bi, då — det kan du vara lugn för — skall jag ej dröja att ropa åt dig: Slå tilll och kanske kommer jag sjelf att ge honom det första slaget. — Kanske! sade Jakobus. Redan kunde de se kejserliga armåns bivuakeldar brinna på något afstånd, då de mötte en ryttare som kom ridande i galopp. Hertigen af BSachsen-Lauenburg igenkände grefve Pappenheim, som åter å sin sida icke hade svårt för att känna igen kapten Jakobus. Alla tre stannade. — Hvilka nyheter medför ni, herr hertig? frågade grefve Pappenheim i en artig, men på samma gång ironisk ton. — Konungen lemnar i morgon sitt läger, svarade hertigen; han vill erbjuda Torquato Conti en batalj. — Så länge konungen bakom sig har ett stöd i Stettin, är han för stark, svarade stor