Dagens Nyheter – 30 september 1871, sida 2

— 000 — — Ert namn? sade konungen. — Jag har många namn; än heter jag så, än så, det beror på i hvilket land jag befinner mig, svarade äfventyraren dristigt. I Holland kallas jag kapten Goliath, här kapten Moloch. I Frankrike berämndes jag... — Det är nog! afbröt honom konungen. När en person har så många namn, bryr jag mig inte om att höra något af dem. Äfventyraren bet sig i läppen. — Ni har i natt öfverrumplat en fiendtlig truppafdelning? återtog konungen. — Ja, ers majestät. — Hvar äro fångarne? — Jag har låtit dem springa öfver klingan, — Alla? Äfven de sårade? — Jag gör ingen åtskillnad i det afseendet. En häftig vrede afmålade sig i konungens ansigte. — Nå, än byn då? fortfor han. — Den är lagd i aska. — Huru? Qvinnorna!... barnen!... — Jag ropade: Byn är vår 14... Och mina soldater togo såsom byte allt hvad som hade något värde. Gustaf Adolf, hvilken hittills hade suttit, reste sig nu upp. — FEländige bandit! ropade han. Är det väl en sådan behandling jag lofvat detta arma folk, som så många gånger blifvit utplundradt? Kapten Moloch ville svara; men med en blick ålade honom konungen tystnad.