-— ödd — — Ni har känt igen mig, jag vet det. Låt då arrestera mig! En liflig förtrytelse afmålade sig i herr de la Guerches ansigte. — 8Se der ett ord, sade han, hvarför jag skulle affordra er räkenskap, om ej ögonblicket vore så kritiskt; men jag glömmer nu allt, för att endast tänka på den fara ni löper. Herr stormarskalk, ni har ätit min fars bröd och sofvit under hans tak. I mitt tält finns det en häst och en pålitlig karl, som skola föra er ur vårt läger och förbi förposterna. Natten är nu kommen; res derför. — Ni vet hvem jag är, ni är Armand Louis de la Guerche, och ni erbjuder mig en häst! — Må morgondagen icke finna er här i lägret, återtog herr de la Guerche, utan att gifva akt på grefve Pappenheims förvåning. En ny sinnesrörelse skulle kunna förråda er genom att framkalla det kända Pappenheimska tecknet på er panna, och ibland. oss finnas åtskilliga tyska soldater, som säkert ej skulle tiga, om de upptäckte hvem ni är. Men om ni blir angifven, så vet ni sjelf hvilken behandling ni har att vänta. Man gör processen kort med fiendtliga kunskapare! Grefve Pappenheims ansigte antog ett högdraget uttryck. — En konung som försvarade sitt land, sade han, besökte en dag, förklädd till en