Dagens Nyheter – 30 september 1871, sida 2

tillopp af menniskor, med ty åtföljande buller, var att befara. Svaret, lika lakoniskt som förut, innehöll blott ett upprepande af presterskapets order. Emellertid voro vi glada att hafva återfått friheten och glömde snart alltsamman. Men i söndags e. m. beslöto vi åter att gå i SUlrika Eleonora. Klockan var endast 10 minuter öfver 5, då vi kommo till ort och ställe; men icke desto mindre voro dörrarne redan stängda och det var omöjligt att öppna dem. Emellertid hördes en röst inifrån, och vi knackade derför på — rätt försvarligt. Ingen öppnade, och det förekom oss ungefär på samma sätt, som när man varit länge borta någon aften och glömt medtaga portnyckeln, så att man ej kan ko nma in i sin bostad utan får stå utanför på gatan. Här torde vi vara berättigade att fråga: hör ej sådant till en hufvudstads märkvärdigheter? Ej ens vid så mycket besökta kyrkor som t. ex. domkyrkorna i Upsala och Lund, hvilka dock hvarje söndag trafikeras af en mängd nyfikna, har man vidtagit åtgärden att inneeller ute-stänga menniskor under gudstjensten. Försöket i Ulrika Eleonora kan misslyckas: det kan leda derhän, att predikanten blir utan åhörare. Och slutligen en fråga till hrr vetenskapsmän: vissa författare hafva velat härleda frimureriets anor från de forn-egyptiska mysterierna: skulle ej någen slägtskap kunna ådagaläggas mellan dessa mysterier och den hemlighetsfulla gudstjensten å Kungsholmen? — th —