Dagens Nyheter – 30 september 1871, sida 1

-— 000 — — Gud allena bestämmer öfver våra öden, svarade grefve Eberhard allvarligt; men jag är äldre än ni, och ehuru min erfarenhet ännu ej hunnit bli så stor, har jag dock i tjugu år varit med på Europas valplatser. — Tjogu år! inföll Renaud förvånad. — Jag är trettiofem år gammal, herr markis. — Således jemnårig med Gustaf Adolf. — Jag har sett den gamle grefve Tillyg armå, under den tid då denna kämpade mot Kristian af Braunschweig, som var en dugtig och tapper fältherre. Jag var också med vid Lutter am Baremberg, der danskarne, hänförda af sin konungs exempel, kämpade som lejon. Ni veta huru det gick för Kristian af Danmark. Grefve Tillys armå kallas den oöfvervinneliga, mina herrar. Renaud fyllde sitt glas och sade: — En dag är nog till att beröfva den detta namn. Armand Louis reste sig upp, plötsligt fattad af en id. — Lefve Gustaf Adolf, ned med kejsardömet! ropade han. Må Tillys och Wallensteins härar komma, och de skola bli skingrade som agnar för vinden. Grefve Eberhard sammandrog ögonbrynen, och genast kunde man se två blodröda, hvarandra korsande . värjklingor afteckna sig på hans panna: — Grefve Pappenheim! mumlade herr de la Guerche. : DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 5e.