Dagens Nyheter – 27 september 1871, sida 2

gjorde hon lika dant, så ja åkte igen, för trappan står nära på opp å ner, så det gick så ledigt, så. Ordf. Kunde ni inte ha tagit emot er: Co cv Andersson (förläget). Nej, si... si, för ja låt henne hålls. (Bång håller näsduken för munnen och utstöter trumpetlika ljud.) Ordf. Def står i stämningen att hon slogs och refs också. . Andersson. Jaha, innan ja första gången kördes utför trappan, så slogs hon, å andra gången refs hon, åsså ställde hon så till att ja måste trä ena hand genom en glasruta, bvarvid tummen fick en skavenk Bång (sotto voce). Han ljuger bra. Andersson. Å min portmonnä med 20 rdr gick åt under tiden. Ordf. Kommer ni ihåg när ni förlorade den? Andersson. Nej, för ja blef så yrskallad, så att ja måste gå opp å lägga mej, å när ja vakna, så sakna jan först. Ordf. Var ni berusad, kanhända? Bång. Ja, visst va han de. Andersson. Hm... lite. Bång. Mera va de. Ordf. Hvad säger Bång om det här? Bång (med otrolig munvighet). Hva ja er? Jo, han ska skaffa bev s på stämningsförhållandena å tocke der, för när som . . . ja, den 17:e, som nu frågan ä om, så stod han å Larsson som en bildstod på gården . . . å La-sson gräfde i hans kläder, åsså danka di i trapporna å bulta sönder sina näsor, å inte kan ja rå för det, inte . . . Så höll di slagsmål under gudstjensten kl. ve 1-tiden, för si förbållande va att ir sa ät. . Ordf. Håll sig bara till saken . . . Har ni... . Bång. Varse go å låt mej tala . .. Var va ja nu...jo, åsså så ja för mej sjelf: Ja tror Andersson har fruntimmer hos sej, för si de fnar rade på golfvet, å då skulle ja si efter, men då va de bara Larsson, å... Ordf. (med hopknäppta händer). Men hvad hör detta till saken . .. -— Bång. Var så go ... Dei inteslutännu, å... Ordf. Förklara om ni samman . .. Bång. Jaha, låt mej tala ...å då börja di slagsmål under sjelfva gudstjensten, å på . . . Ordf. Under gudstjensten? . . . Var klockan 1? Bång. Usch ja. Ordf. Men gudstjensten slutar 1. Bing. Ska vi Inte räkna aftonsången kanhända, hvasa? . . . Jo, ofvanpå de . .. Ordf. (afbrytande). Har ri inte slagit honom? Bing Nehej, så . . . Ordf. (med en lättande suck). Nä, ändtligen ett svar på sak . . . Tala sanning emellertid. äng. Jag talar sanning, jag, för rätt å sanning ska... Ordf. Kallade ni honom skarprättare? Bång. Nej, det gör allmänheten. Ordf. Nej, gjorde ni? . . . Och mördare? Bång. Nej, allmänheten, å inte rår ja för de. Ordf. (förnöjd). Vi ha ändtligen kommit till ett resultat . . Hon bestrider alltsammans. Bång. Ja, om de vore mitt sista . .. Ordf. Andersson får skaffa hit vittnen till 14 dagar i dag. Ändersson. Jaha, tackar ödmjukast. Bång (kastande slängkyssar åt i båset stående personer, i det hon aflägsnar sig). Hi hi hi, å ja som draji opp så många vittnen! LANDSORTEN. Misshandel å minderårig. Arbetskarlen Johannes Johnsson från Ekilla i Husseby socken har misshandlat enkan Carolina Lnndbergs i samma by elfvaäriga son, August Edvard Ferdinand, så att denne dervid ä åtskilliga delar af kroppen erhållit större och mindre skador, hvaraf gossen dock ej i framtiden torde komma att lida men. Med anledning häraf instämde enkan Lundber Johnsson till Erlinghundra häradsrätt, dervi Johnsson. som vidgick det hufvudsakliga af den angifna förseelsen. dömdes att i enlighet med 14 kap. 13 2 strafflagen för uppsåtlig misshandel böta 109 rdr. SIESTA TSE