Dagens Nyheter – 26 september 1871, sida 2

ningsgliur En borgenär i här nedan omnämnda konkurs har benäget fästat vår uppmärksamhet på ett deri förekommet ganska ovanligt fall, som föranledt rättegång och förtjenar komma till allmänhetens kunskap, hvadan vi, med ledning af handlingarne, meddela följande redogörelse för tvistemålet: Rusthållaren N. Olsson hade uti sin måg förre landtbrukaren H. Hammarskölds konkurs bevakat en fordran till belopp af 18.300 rdr samt dervid såsom fordringsbevis bifogat bestyrkt afskrift af en utaf bemälde Hammarsköld utfärdad skuldförbindelse, för hvilken N. Olsson jemte sin son J. E. Lind iklädt sig betalningsansvar, en för begge och begge för en såsom för egen skuld. Denna fordrån hade af vederbörande blifvit lemnad utan anmärkning samt uti utdelningsförslaget i konkursen upptagen. Men som, då Nils Olsson anmält sig till lyftning af den honom tillagde dividend och dervid företett originalreversen, denne befunnits vara öfverkorsad medelst tvenne med bläck snedt öfver hvarandra dragna streck samt borgensmeningen, med undantag af N. Olssons namn, jemväl utstruken, hade sysslomännen i konkursen vägrat N. Olsson utdelving. Med anledning häraf lät N. Olsson instämma sysslomännen i Hammarskölds konkurs till sisthållna ting med Långhuadra härad med yrkande att utbekomma den honom tillgodoförda utdelning, dervid han till stöd för käromålet och vidare utveckling af sin talan androg: att anledningen till skuldsedelns öfverkorsande varit den, att Lind, som önskat blifva befriad från sin medborgen, derom framställt begäran hos N. Olsson, som derföre öfverstrukit borgensmeningen, utom sitt namn, samt, af oförstånd och obetänksamhet, vid samma eller annat tillfälle jemväl öfverkorsat sjelfva förbindelsen; att som skuldsedeln genom makuleringen icke gjorts otydlig och fortfarande befunnes i N. Olssons ego; då an: märkning mot fordringsbeviset icke blifvit i laga tid och ordning framställd, och den invändning, att originalhandlingeov icke blifvit bevakningsinlagan bifogad, numera ej förtjenade afseende, enär det varit vederbörande obetaget att under granskningstiden af densamma taga del; och slutligen, då det icke kunde påstäs, det fordran blifvit till större eller mindre del gulden, eller antagas att N. Olsson skulle hafva för afsigt att efterskänka densamma, vore han fullt berättigad att på grund af det öfverkorsade skuldebrefvet njuta utdelning ur konkursboets tillgångar, och det desto mera som gäldenären genom ingifven skriftlig förklaring erkänt densammas riktighet. Derjemte företedde N. Olsson ett af Hammarsköld utfärdadt intyg af innehåll att, Hammarsköld veterligen, omstämda fordran icke blifvit N. Olsson godtgjord eller till någon annans förmån efterskänkt. Häremot invändes å svarande sidan, att N. Olssons fordran icke blifvit fastställd utan endast lemnad utan anmärkning, hvilket egt rum under förutsättning att den bifogade afskriften vore i allo lika med originalet; att då hufvudskriften vid uppvisandet befunnits olik det i konkursen bevakade gkuldebrefvet, i det den såväl till sjelfva skuldebrefvet som borgensmeningen blifvit öfverkorsad och derigenom till all kraft och verkan dödad, samt konkursboet lagenligt icke vore skyldigt gälda andra fordringar än dem som grundade sig å betalningsgilda fordringsbevis och fortfarande egde gällande kraft; då öfrige borgenärers rätt vore at omstämda fordringsanspråk beroende och då N. Olsson icke förebragt bevisning vare sig om tiden, sättet eller anledningen till skuldebrefvets öfverkorsande och således betagit konkursmassan tillfälle och anledning att taga N. Olssons anspråk i ytterligare öfvervägande, yrkade svaranden, att käromålet måtte ogillas. Häröfver meddelade häradsrätten det utlåtande, att som ifrågavarande fordran blifvit lemnad utan anmärkning och svaranderne hvarken påstått eller visat, att N. Olsson före konkursens början eller sedermera blifvit till större eller mindre del godtgjord för skuldsedelns innehåll, och förty något afseende icke kunde fästas derå, att omstämda skuldförbindelsen blifvit öfverkorsad, helst den genom öfyerkorsningen icke blifvit otydlig, förklarade häradsrätten N. Olsson berättigad att, på grund af omstämda skuldsedel, erhålla den honom tillkommande utdelning af tillgångarne i Hammarskölds konkurs. Häradsrättens utslag lärer vara afsvarandeparten öfverklagadt; och skola vi i sådant fall framdeles söka förskaffa oss del af öfverrät