Dagens Nyheter – 26 september 1871, sida 2

— Mina bhberrar!... utropade herr de la Guerche, som ville tala. — Tig, du har icke ordet! återtog Renaud, hvilken nu kände sig viss om segern. Om man tycker att jag har framställt ett förståndigt förslag, med hvilken rätt kommer då du och opponerar dig emot den allmänna meningen? ... Och jag skall säga er, mina herrar, att om jag varit envis, så har det skett derför att jag högst ogerna skulle vilja ställa mitt lif i beroende af en man, för hvilken jag ej kunde hysa ett oinskränkt förtroende, särdeles då fråga är om ett fälttåg af den vidtutseende beskaffenhet som det nu förestående. Denna gång framkallade herr de Chaufontaines ord en allmän öfverraskning. — Jag skall förklara mig närmare, sade herr de Chaufontaine. Visserligen är jag en god katolik, men jag är också en god fransman. Frankrike är Sveriges bundsförvandt i detta krig, och derför kommer jag nu och ber om en plats i era leder. De fiender, mot hvilka jag drager värjan, äro katoliker likasom jag; om jag skulle ha den oturen att döda ett större eller mindre antal af dem, får jag väl trösta mig med att jorden är en jemmerdal, och att de äro lyckliga som bli förpassade härifrån. Hvad beträffar rättmätigheten af mina anspråk att stå vid er sida, så kunna ni få upplysning derom af herr VAigrefeuille, som träffade mig der striden var som blodigasgt,