Dagens Nyheter – 26 september 1871, sida 1

luftskakningen vid aflossandet af derinne befintliga kanoner, dels att de oftanämde ytterst eldfarliga brädtaken, som räcka utöfver skottvallen, kunde af kanonelden antändas så snart derunder plaserade pjeser fyrades af. Goda råd voro nu dyra. En underofficer, sergeant P., afstyrkte helt och hållet användandet af någon kanon inom fästningen, och föreslog att endast åe grofva pjeserna utanför densamma skulle få göra tjenst. Att något afseende icke fästades vid en underordnads yttrande i detta fall var hvad man naturligtvis kunde förvänta. Första skottet small från vestra donjongen, och med ett väldigt brak splittrades taket derofvan i stycken. Så ett skott från nordöstra verket med samma påföljd, samt eld i taket. Det var då som den nämde underofficern, emot erhållen order, på eget bevåg inställde all vidare skjutning inne i fästningen, hvilket var räddningen; ty, andra eventualiteter oberäknade, om elden fått ny näring skulle densamma, helst när nordlig vind började blåsa, på en kort stund hafva spridt sig öfver hela taket-och till kruttornet, då fästningen såväl som den kringliggande nejden helt visst blifvit ramponerade och lagda i ruiner. Men icke nog med det, att Waxholms fästning var i fara. Äfven Sköldmön med sin dyra last var på väg att förloras. Man hade begått den oförsigtigheten, att icke för färden kring öar och skär i Waxholms och Fredriksborgs farvatten taga ombord någon fullt kunnig lots från samma trakt, hvaraf följden blef att när konungen ville i land vid det nyligen ombyggda batteriet vid Waxholms stad, och Sköldmön derför skulle lägga till vid den äfvenlede3 nya, till batteriet hörande: brygga, samnfö fartyg styrdes en oriktig väg genom det smala sundet mellan öfvervattensgrundet Gladan och Waxholmslandets nordvestra strand, — en passage, som icke ens för ganska små båtar begagnas — hvarvid Sköldmön tö-nade fast, utan att med backning eller med någon annan åtgärd komma loss förrän den strandsatte konungen sjelf och hela det honom följaktiga krigsbefälet nödgats, för att lätta fartyget, balancera sig i land på ett par utlagda plankor. Hardt nära var det, att allesamman hade tagit sig vatten öfver hufvudet. Det här anförda rörande Waxholms fästning bekräftar en opinion, hvilken icke längre kan nedtystas med några konstert af hvad slag som helst, den nemligen, att kronans fästningar stundom byggas så, att de sedan icke kunna begagnas, och att kronans fartyg stundom styras så att det dyrbaraste landet eger sättes på spel. Dagen var glad för Waxholmsboerna, säger det beskedligaste åf alla beskedliga blad (se Stockholms Dagblad för fredagen den 22 september), som om katastrofen vid Gladan icke tycks hafva någon aning; men — nog var det emellertid rätt väl för Waxholms stad, enligt hvad samma blad salvelsefullt och med sakkännedom förtäljer, nemligen att der ingen enda ruta sprack; hvilket rättvist må tillskrifvas förutseende höga omsorger från den så till vida oskadliga Waxholms fästning.