Dagens Nyheter – 23 september 1871, sida 2

ARMAR EN stämningen ej kosta någonting. a FPP RV VS SR Slutbref om fälttjenstöfningarne i Skäne. (Från Dagens Nyheters speciele korrespondent ) Den 17 september. (Slut från nr 2053.) Norska jägarekåren, värfvad, och de norska artilleristerna, dels värfvade, dels natienaleX, egde föga af Cösterdölingarnest och thelemarkarnes egendomligheter, men voro raska. vackra, öppna och meddelsamma karlar samt hade ett särdeles angenämt befäl. Enighet och godmodighet syntes vara utmärkande drag hes dessa trupper och de hade icke ringa tycke af den danske Jens. . Förhållandet mellan trupp och befäli alla de norska truppafdelningarne var jemt och aktningsfullt, och det väckte bland norrmännen indignation, när en gardist i lägret berättade hurudant -förhållandet mellan befäl och manskap är inom gardena i Stockholm. De syntes vara mycket känsliga för snäsor, och hågra underofficerare som erhållit sådana af sina förmän voro deröfver ganska förbittrade. De ansågo, att då underofficern måste vara den, som icke blott får anstränga sig mera än både officerare och trupp :den norske underofficern bär i allmänhet packning), utan äfven dag och natt måste draga försorg om manskap, proviant m. m., verkställa order, föra räkenskaper o. 8. v., då officern blott utfärdar sina befallningar, så borde denne senare inlägga litet aktning i sitt klander, när detta af ett eller annat skäl är på sin plats. Äfven häri visade sig den demokratiska andan bland norska folket. Det fanns kompanier, der ej ett ondt ord föll under hela expeditionen. Den kärrebössa, som norska artilleriet medförde, var något annorlunda konstruerad och mindre beqväm än de som åtföljde Svea garde. Äfven inom de svenska regementena hade manskapet föga att beklaga sig öfver i afseende på bemötande af förmännen. De skånska infanteristerna förklarade sig aldrig förr ha åtnjutit så mycket undseende och så stor välvilja. Vi få det väl igen under mötet, yttrade några gråhåriga infanterister. Underofficerarne voro, liksom i norska armån, mycket ansträngda och skulle draga försorg om allt, vara än här, än der, sörja för allt samt, det värsta af alltsammans, taga emot snäsor och förnärmelser med lugn uppsyn. Under en dylik truppsammandragning får underofficern sannerligen veta att han finnes till och hvad det vill säga att tjena kronan. Då man känner att krigsbefälet öfverhufvud taget är i besittning af ett icke obetydligt mått af kunskaper och vanligen i umgängeslifvet lägger i dagen en hög grad af hyfsning och humanitet, kan det väcka förvåning att nämda befäl icke klart inser att en underlydande, han må tillhöra den aldra lägsta grad, numera eger samma rätt till aktning som hvarje annan menniska. Den felaktige bör ha sitt straff eller sin tillrättavisning; men denna behöfver icke vara hvarken förnedrande eller förnärmande. Soldaterna berättade om talrika uppträden från befälets sida, hvilka snarare skulle kunnat ega rum bland tartarer och kosacker än bland civiliserade svenskar, och till följd af hvad jag sjelf sett vid rekryt t ningarne i städerna, torde dessa berättels-r knappast vara öfverdrifna. Detta är cut ämne, som just nu i vår tid behöfver u;p märksammas. Hvarje mennviska, vare sig barn ell äldre, är känslig för godhet, vänlighet och rättvisa, undet det utbrott af grofheter