Dagens Nyheter – 23 september 1871, sida 2

bemötte den nyss från döden räddade Armand Louis, började han likväl tappa modet. Sedan herr de la Guerche väl blifvit befriad, var ju Adrienne förlorad för honom, och Joham v. Werth älskade henne verkligen uppriktigt, dock icke såsom Armand Louis älskade henne, utan med tligerns lystnad efter sitt rof, och ju mera besittningen af henne gjordes honom stridig, desto häftigare blef hans passion, Emellertid hade Armand Louis delgifvit den krigiske konungen det budskap, som kardinal Richelieu uppdragit åt honom att framföra. — Herr ambassadör, svarade Gustaf Adolf, jag skulle gerna vilja tala närmare med er om denna sak. Jag reser till Elfsnabben, för att mönetra en infanterikår, som är si .mlad der. Följ med mig; ni vill väl skänka mig tre dagar, eller huru? Dessa ord hade Johan v. Werth hört, och de kommo honom att darra. Ännu var det möjligt. för honom att vinna partiet, allt berodde blott af herr de la Guerches svar. A mand Louis skulle naturligtvis helst ha sett att han fått skynda till Adrienne och kasta sig till hennes fötter, för att säga och försäkra henne att han fortfarande älskade benne, och att han alltid skulle älska henne; men kunde han väl afslå en begäran af kynuungen, som nyss räddat hans lif? — Ers majestät, sade han med en suck, jag står till ers majestäts tjenst. Ett uttryck af tillfredsställelse utbredde sig