Dagens Nyheter – 22 september 1871, sida 2

brottsling får åtnjuta dem. Det finns ingen rättvisa här i landet! utropade Frans. Hvad gom emellertid oroade honom var Magnus försvinnande. Han hade nyss erfarit att på det ställe, der han dagen förut lemnat en kropp, som han trodde vara död, hade ingen sådan kropp sedan synts till. Magnus lefde, och ingen visste hvart han tagit vägen. .Frans ångrade bittert att han icke hade stött dolken genom hjortat på sitt offer. Herr de Pardaillan betraktade sina vänner och tjenare. De hade småningen armbågat sig fram genom folkmassan och stodo nu helt nära schavotten. Det var deras afsigt att handla, så snart Armand Louis uppträdde på denna. En hemsk tystnad herrskade öfverallt. Piötsligt hördes ett förskräckligt larm och oväsen vid ena ändan af torget; en man, ridande på en löddrig häst, inträngde med fart bland de täta hoparne, som skyndsamt drogo sig åt sidan. Denne man, som var betäckt med damm och smuts, hvilkens panra var blodig och hvilkens hår fladdrade för vinden, sporrade sin häst så våldsamt att denne med några få språng banade sig väg genom folkmassan och stannade först vid foten af schavotten. — I konungens namn gif rum! ropade han med durdrande stämma. Gif rum för konungen! — Ah, den förrädaren! mumlade Frans Kreuss, som ryste vid åsynen af Magnus. Allas blickar vändes nu åt den sida af tor