Dagens Nyheter – 22 september 1871, sida 2

frosten delvis den liggande säden. En skräckscen på hafvet. Ett bland de mest förfärliga och plötsliga olycksfall, som under många år inträffat på oceånen, drabbade Cunard-liniens ångskepp tJavat under dess senaste resa från Liverpool. Ångaren seglade under nattens mörker på norska barkskeppet Annita, som han klöf midt itu, så att det ögonblickligen sjönk med 11 man. Dessa stackars karlar hunno icke en gång att bedja en bön, utan sändes utan ringaste varning in i evigheten och utan att något kunde göras för att rädda dem. Mycken rörelse uppstod derför också bland passagerarne på Java, då olyckan inträffade. Ångaren lemnade Liverpool den 19 augusti med full laddning af passagerare. Ingenting märkbgt inträffade förrän natten till den 23 augusti, då alla kommo på benen vid ropet: En man öfver bord! Maskinen stoppades genast och med största möjliga skyndsamhet utsattes en båt, i trots af den fara, som dermed var förbunden i angeende till den höga sjögången. Det var en half timmes förfärlig och plågsam ovisshet; båten ätervände utan att ha räddat den stackars matrosen. Passagerarne råkade i följd af denna händelse i en dyster sinnesstämning. Natten till den 23 augusti omkring kl. 11, då salongen var full af passagerare, hörde man plötsligt ropet: Helt om babord! Javas maskia stannade och det kändes en stöt, som skakade fartyget från för till akter. De, som störtade upp på däck, sågo ena hälften af ett stort fartyg på ena sidan och andra hälften på den andra. Båtar utsattes ögonblickligen, som åt alla sidor anställde de noggrannaste efterspaningar. De å erkommo emellertid, utan att ha räddat mer än en man, af hvilken man erfor, att det förolyc kade fartyget var norska barken Annita, stadd på resa från Portsmouth till Quebec med 12 man ombord, af hvilka således 11 omkommit. Under några timmar sväfvade man i ovisshet om, huruvida icke CJava också hade lidit någon betydligare skada; men det visade sig slutligen att det sluppit ifrån sammanstötningen med förlust af en mast och några segel. Passagerarne på Java höllo söndagen den 27 ett möte, för att uttrycka sina sympatier för de förolyckades familjer och för att erbjuda de ibland deras efterlefvande materiel hjelp, som sådan kunde komma att begära. En betydlig summa tecknades genast för ändamålet. Mötet uttryckte sitt erkännande af det sätt, hvarpå kapten och officerarne på Java4 — sirskildt dess tredje officer, James Murdock — hade uppfört sig under katastrofen. Den mexikanske röfvarehöfdingen Manuel Lozada, en at de mest beryktade förbrytarecheferna i nämda land, har nyligen aflidit. Manuel Lozada var af indiansk börd. Under sin tidigare ungdom hade han varit en simpel mulåsnedrifvare, men han höjde sig snart från denna anspråkslösa ställning, i det han satte sig i spetsen för ett fribytarband, som blef en skräck för hela det bergiga området Te pic. Två handelshus i Mexico täflade vid den tiden om monopolet att bruka denna del af landet och hade i sin tjenst två röfvarband, af hvilka det ena anfördes af Lozada, det andra af en Rejas. Mellan dessa band uppstod naturligtvis snart en kamp på lif och död, hvilken slutades med en: fullständig seger för Lozada. Denne fann sig efterhand i spetsen för en armå om 10,000 indianer och uppsvingade sig, trotsande regeringen i Mexico, till oinskränkt herrskare öfver landet Tepic. Detta område är genom snart sagdt oöfverstigliga berg skildt från Mexicos hufvudstad, så att EA NERVER RA a JEN tag a je Lä 1 ne ar GEST a NN en rara SE