Dagens Nyheter – 22 september 1871, sida 1

MA Sö sön och allt buller och sorl upphörde likasom genom ett trollslag. Han fortsatte vägen, under det fältmusiken uppspelade en festmarsch. Allteftersom han ryckte fram, slöt sig hvarje truppafdelning tillsammans och följde med eskorten, hvilken sålunda oupphörligt tillväxte. Då Gustaf Adolf hunnit till schavotten, vid hvars fot Armand Louis stod, stannade han, tog af sig hatten och sade: — Herr grefve, konungen helsar er; ni är fril Ett skallande glädjerop genljöd på en gång från alla sidor; och folket, gripet af djup rörelse, entusiasmeradt i högsta grad, trängdes omkring det kungliga tåget, förande med sig Frans Kreuss mot hans vilja. Herr de la Guerche var slagen med häpnad. Han förmådde endast framstamma: — Ah, ers majestät! Han hade i konung Gustaf Adolf igenkänt grefven af Wasaborg; deraf hans ytterliga öfverraskning. Konungen smålog. — Er hand, min herre, sade han; betrakta mig hädanefter som er vän; jag vet huru ni har uppfört er vid la Rochelle, jag vet huru ni uppfört er öfverallt der ni varit. Dessa sista ord, af hvilka herr de la Guerche kunde sluta till att konungen icke hade glömt deras förra sammanträffande, framlockade en blixt ur den unge mannens ögon. Han stod nu