Dagens Nyheter – 21 september 1871, sida 2

hå Diana såg Johan v. Werth passera galleriet med högburet hufvad och ett triumferande leende. Hon skyndade derför att uppsöka Adrienne. Den stackars flickan satt med handen lutad mot sin gulbleka kind; och febern glödde i hennes ögon. — Jag har mött Johan v. Werth, sade fröken de Pardaillan ; han skrattade och jag ryste då jag såg honom. — Du vet icka... Han. skall rädda Kerr de la Guerche. — Han! Adrienne svarade med en jakande åtbörd. Men hennes utseende röjde så mycken ångest, att fröken de Pardaillan genast anade att någon stor olycka var på färde. — Store Gud! sade hon; hvilken belöning har han då fordrat? Fröken de Souvigny uppgaf ett anskri. — Ah, du kände honom riktigt, sade hon; jag gifter mig med honom! — Den eländige! ... Och du har kunnat? ... Ah, stackars Adrienne! — Jag vill att han skall lefva! Och jag skall hälla mitt löfte, men... sedan jag gifvit Johan v. Werth min hand, skall. denne icke ega annat än ett lik. — Adrienne! utropade Diana. Fröken de BSouvigny slet sig ur Dianag armar.