Dagens Nyheter – 20 september 1871, sida 1

dessa tider hört från någon icke krigförande regerings sida. Säkert kommer det att stå i en märklig kontrast till det uttalande, hvarmed parlamentet snart skall helsas af dessa d2n storbritanniska kronans ministrar, som nyligen kunna sägas ha så godt som kysst nerdtyska förbundskansleren på hand? — — — — — Efter att ha läst detta, och isynnerhet om man erinrar sig huru skarpt Aftonbladet yttrade sig emot Göteborgs Handelstidning derför att den ogillat det utmanande språket i trontalet, skola våra läsare väl knappast tro sina egna ögon när de få läsa nedanstående utdrag af en l dande uppsats i Aftonbladet för den 31 augusti 1866, kort efter freden i Prag: En tidning i Hamburg berättar, att svensknorske utrikesministern aflåtit en cirkulärdepesch till de förenade rikenas agenter i utlandet, i hvilken dessa anbefallas att inför de hof, vid hvilka de äro ackrediterade, förklara, att de steg, som preussiska regeringen tagit i strid mot felkrätten, kunna betraktas endast såsom faktiska förändringar, med afseende å hvilka svensk-norska regeriogen måste förbehålla sig sina åsigter. SAf många skäl måste vi antaga, att denna uppgift är lika ogrundad ), som dev, hvilken nyligen förekom i ett österrikiskt blad, att värt kabinett skulle ha sändt österrikiska regeringen en lyckönskan med anlednving af sjöslaget vid Lissa, och hvilken framkallat en officiös dementi i gårdagens Posttidning, som förklarar, att vårt kabinett icke lyckönskat någon af de stridande parterna. Vi kunna icke föreställa oss möjligheten deraf, att grefve Manderström nu skulle ha alldeles opåkalladt och onödigtvis kastat er utmaningshandske midt i ansigtet på det triumferande Preussen. Då England förklarat sig icke ärna företaga den ringaste diplomatiska interventionsåtgärd, icke ens med afseende på Hannover, på hvars tron engelska furstehuset har eventuella arfsanspråk; då Frankrike icke blott gynnat Preussens åtgöranden, utan till och med varit mäklare för den fred,: som lemnar Preussen fria händer att styra och ställa med Nordtyskland så som det behagar; när slutligen Ryssland förhåller sig alldeles neutralt och passivt i afseende på de preussiska annexionerna; så skulle i sanniog en protest från Sverige till förmån för dea blinde eöxkonungen af Hannover, exkurfursten af Hessen och dynastien Nassau taga sig högst märkvärdigt ut. I bästa fall skulle utan tvifvel hr von Bismårck betrakta det som ett. dåligt skämt. Men att det icke i något fall skulle vara egnadt att höja vårt anseende och stärka vårt inflytande synes vara temlicen ovedersägbigt. Preussen har en alltför färsk erfarenhet om hvad vårt kabinetts protester i afseende på åtgöranden, som förklarats beröra våra heligaste intressen, och i fr. ga om ingrepp, som vi aldrig skulle kunna med lugn åse, ha att betyda, då det blir fråga om handling. Så långt ur Aftonbladet! Kanhända skall åtminstone en och annan af dem som tro på Aftonaladets konsorters påstående att fosterlandet är i fara om regeringen icke strax får sitt nyaste förslag antaget, blifva litet trankilare när det befinnes att hvad Aftonbladet med så mycken ifver säger det ena året, återtager det helt leuigt ew påföljande, hvaraf kan hemtas den förhoppningen att bladet en vacker dag lika varmt prisar de 106 som det nu fördömer dem. ) Posttidningen bestyrkte ett par dagar derefter detta antagande.