Dagens Nyheter – 20 september 1871, sida 1

— Jag är udelsman och soldat. — Domen skall förkunnas för er i afton. — Och när blir den verkställd? — I morgon middag. — Det vill säga att mitt hufyud skall falla innan klockan tolf? — Ja. — Gud skall nog ge mig mod till att dö som en man af ära; men här är ett fruntimmer, som jag önskar säga mitt sista farväl. Om jag bad er utföra en döendes yttersta vilja, skulle ni då göra det? — Jag har kännt er endast några få timmar, men under denna korta tid har ni vurnit hela min vänskap; ni kan råda öfver min person och min tid. — Tack! Armand Louis drog den ring, som fröken de BSouvigny en gång gifvit honom, af sitt finger och lemnade den åt Arnold Brahe, i det han sade: — Den som ni skall tala med är min käresta; det var meningen att hon en dag skulle bära mitt namn. Säg henne, att hennes namn var på mina läppar i min sista stund. Några timmar derefter infann sig Arnold Brahe hos herr de Pardaillan. Han infördes i en stor sal, der Diana de Pardaillan, Adrienne de Souvigny och Johan v. Werth sutto kring ett bord.