Dagens Nyheter – 18 september 1871, sida 1

-— lå — Magnus släppte sitt vapen och hans hufvud nedföll tungt mot marken. Kavalleritruppen nalkades. Frans hade skyndsamt genomletat Magnus alla fickor; att stanna längre vid denna liflösa kropp skulle ha varit färligt. — Rädde sig den som kan! sade han. Och det lilla bandet upplöstes hastigt samt försvann i mörkret. Frans begaf sig direkte till Johan v. Werth. I händelse någon för honom vådlig upptäckt skulle ske, försäkrade honom denne rike och förnäme mans inflytande om ett kraftigt beskydd, och för öfrigt hyste han förhoppning om att få en hederlig betalning för den ring, han stulit från Magnus. En guldsmed skulle kanske icke ha gifvit mer än tio dukater för densamma; Frans Kreuss ville ha åtminstone femtio i ersättning för sina mödor och omsorger. ; ; Baronens betjening hade. order att insläppa Frans vid hvilken tid på dygnet som helst. Så snart herr v, Werth fick se honom, märkte han genast på hans vigtiga min och oordnade toalett att något ovanligt passerat. — Hvad står nu på? sade han. Frans smålog och vred sina mustascher. — Det nit jag använder i ers nåds tjenst kommer bestämdt att till sist förstöra! min helsa, sade han. Jag sofver ju icke mera. Hur tror ni jag tillbragt min afton, i stället för att helt beskedligt gå hem och lägga mig,