Dagens Nyheter – 15 september 1871, sida 2

från Göteborg, deraf det ena med dödlig utgång, i det skepparen Persson efter en half dags koleraliknande symptomer afled å sjukhuset vid Kanikenäset. En af besättningskarlarne; som äfven blifvit å sjukhuset intagen, har dock tillfrisknat. Återigen svampkalas. Apotekaren hr K. Kinnman besökte den 9 d:s Waldemarsviks skola, för att meddela undervisning i ätliga svampars anrättande. MHerrskaperna från köpingen voro inbjudna, och såväl soppan som den stekta och stufvade svampen förklarades vara utmärkt god. Hr Kinnman höll derefter töreläsning om ätliga och giftiga svampar, som med stort intresse åhördes af ett stort antal åhörare. Ung jägare. Under den för elgjagt tillåtna tiden i sistlidne atgusti månad ha i Asele 3 elgar blifvit fällda af studeranden i 5:e klassen vid Umeå elementarläroverk, B. Lindahl. Båda elgarna föllo genast för första å hvardera af dem lossade skottet. Hr Lindahl är son till kontraktsprosten O. Lindahl i Åsele och sonson till afl. prosten Lindahl i samma församling, båda väldiga jägare, hvilka hvar för sig fällt många björnar. Storslart på jernvägen. Då nedgående snälltåget i fredags passerade mellan Laxå och Finnerödja, sprungo tre kor fram på banan, hvilka alla öfverkördes. Icke långt derefter, mellan Finnerödja och Elgarås, blefvo sex får, som oförsigtigt kommit på banan, jemväl öfverkörda och krossade. En skräecksecen från senaste stormem. En korrespondent från Grebbestad till Marstrands-Posten berättar följande sorgliga episod rörande ett-engelskt fartyg, som förlorade vid ett skär utanför Krossekärrs hamn: Sedan fartygets befälhafvare, kapten Millar, erfarit att fartygets räddande var fåfängt, begaf såväl han som den öfriga besättningen sig i två båtar för att söka sin räddning å de närbelägna holmarne. Kaptenen hade dervid försett sig med lifbergare, så att han dymedelst bort vara så mycket mera förvissad om sitt lifs räddviog, ehuru försynen annorlunda beslutat. De små båtarne förmådde emelltrtid icke att berga sig i den svåra sjögången, utan kantrade, hvarvid hela besättningen med undantag af 4 man omkom. Alla försvunno genast bland böljorna, men kaptenen kunde man från land se flytande bland de skummande vågorna och vinkande på hjelp. Man försökte ock att medelst båtar berga honom, men sannolikt hade böljorna kastat honom mot någon klippa, hvarvid han erhållit ett svårare slag, enär man straxt derefter såg honom, hållande sig med båda händerna för pannan, gå till botten. Man återfann sedermera hans lik, som fördes till Strömstad för att der jordfästas. Här inträffade det förhållande, att en annan engelsk sjökapten befann sig derstädes vid samma tillfälle, hvadan det var helt naturligt, att denne skulle bese det funna liket. Man tänke sig hans förskräckelse och sorg, då han i liket igenkände sin egen broder. Den aflidne var mycket afhållen af sin besättning samt var sedan några år gift och efterle nnar maka och tre barn.