Dagens Nyheter – 15 september 1871, sida 1

Adolf hade aldrig företagit så många resor fram och åter i sitt rike som på denna tid och allt syntes bevisa att den afgörande stundem nalkades. Denna allmänna oro hade också väckt herr de Pardaillan ur hans lugna hvila, och tillsammans med Adrienne och Diana hade han lemnat S:t Wast samt begifvit sig till Carlskrona, der konungen hade sitt höggvarter. Den gamle adelsmannen ville offra den sista återstoden af sina krafter i sitt nya fosterlands tjenst, han ville ännu en gång, innan han dog, höra trumpeterna ljuda på valplatsen. Johan v. Werth hade följt med honom, såsom det hette, för att besöka konungen och åvägabringa ett afgörande, men i sjelfva verket för att få vara i fröken de Souvignys närhet. . Ibland uppstod hos baronen tanken på möjligheten af en enlevering. En stor massa äfventyrare från olika länder i Europa genomströfvade Sverige i alla möjliga riktningar. Bland denna mängd, som tillväxte för hvar dag, skulle Johan v. Werth lätt kunna finna hjelpare. Det kom emellertid an på att han icke dröjde för länge. Baronen lät, som man vet, icke genera sig af sådana skrupler, som inverka på vanligt folk. Han hade gått i skola hos den förskräcklige Tilly och den oförsonlige hertigen af Friedland, och de få betänkligheter, han DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 37,