Dagens Nyheter – 15 september 1871, sida 1

användas som plutonchefer i brist af officerare och de nuvarande halftroppcheferna att användas som troppcehefer eller göra underofficerstjenst, då de som volontärer antagna icke kunna räcka långt, hvarigenom alla halftroppeheferna måste uttagas ur ledet bland de simpla soldaterna). Behofvet af befal vid mobilisoting blir dessutom, på sätt hr öfverste Wijkander inom första kammaren visat, så stort, att staten under fred omöjligen kan underhålla detta antal, dels emedan ,det blir för dyrt, dels emedan tillfälle till tjenstgöring i innehafvande grad för detta befil skulle under fredstid saknas. För att fylla befälsbristen vid armåns försättande på krig3fot måste derföre stammen vara så utbildad och af sådana elementer sammansatt, att man kan i mån af bebof utur stammens egna leder uttaga det nödiga antalet befäl. Om vi derföre någon gång använda ordet stam vid den nya organisationen, vilja vi dermed endast hafva uttryckt, att kadrerna måste vara så starka, att de kunna räcka till vid en mobilisering, emedan till följd af beväringens korta öfoing, man ej kan hatva hopn att derur förstärka dessa kadrer. Det är iust deruti, att den indelta armån nu måste vara en sådan stam, hvars uppgift blir att förniäwligast utgöra kadrer, och icke längre en avrme, som vid mobilisering medelst beväring sväller ut, som densamma, enligt hvad flera talare inom första kammaren framhållit, blir fullkomligt söndersprängd. Det är derför som detta talet om den disciplinära stadga, hvilken yrkestrup: pen skulle förläna, helt och hället förflyger till intet. I och med värnepligtslagens tillämpning blir det nemligen icke längre fråga om oden indelta armåns duglighet såsom trupp, utan ur: militärisk synpunkt endast om dess duglighet såsom befäl och underbefäl; ur politisk och rättslig synpunkt åter om möjligheten att utveckla den till verkliga kadrer, utan att stöta emot suuda statsrättsliga och privaträttsliga principer. Af hvad vi här ofvan anfört hoppas vi emellertid, att det skall synas klart tör hvar och en, at5 indelta armån småningom utbildats till något helt annat, än hvartill den ursprungligen var ämnad, ) Beträffande det antal underbefäl, som vid en mobilisering ifrägakommer, tillåta vi oss fästa läsarens uppmärke nhet på en omständighet, som man icke kan fräånkänna en ganska stor vigt. Som bekant är, hafva vi våra kompanier indelade på 3 plutoner. Inom flera utländska armåer, hvaribland den danska, har den förändring blifvit gjord, att kompaniet indelas på 4 plutoner och man har fun nit sig serdeles beläten med förändringen. Utrymmet tillåter oss icke att här ingå i några undersökningar om fördelarne af denna indelning. utan hiinvisa vi läsaren i sådant -fseende till en af majoren i generalstaben. Taube, författad och i Kongl. Krigs-Vetenskapsakademiens Tidskrift för år 1869, häitena ä och 6, intagen uppsats under benämning: Taktiska former. Vi vilja endast fåsta uppmärksamheten på de obestridliga fördelarne deraf, att kompanicheten blir vid ledningen af kompaniet fullkomligt införlifvad med samma ma növerformer, som förekomma vid ledningen af bataljonen. För kompanichefen blifva då de 4 plutonerne och 16 halftropparne detsamma som för bataljonschefen då 4 kompanierna och 16 plutonerna. De taktiska delarne äro endast 14 mindre. Behofvet af underbefäl blir emellertid derigenom betydligt större. Det blir omöjligt att erhålla till räckligt antal officerare till plutonchef.r 4 in subalternofficeraren måste uteslutande vura. hvad han egentligen bör vara, kaptenens löjtnant och genast söka fullkomligt införlifva sin tanke dermed, att ledningen af kompaniet är för honom det första trappsteget Det pundgängligaste antal underbefäl på kompaniet komme sålunda att ut göra: I faniunkare, 4 plutonchefer, 8 troppchefer, 16 halftroppchefer och 16 vice halftroppchefer, för att fylla atgången, eller tillsammans 45 man, hvilket på !00 bataljoner eller 400 kompanier gör en summa af 18,0090 man. Vid uppgörandet af vårt sednaste exercisreglemente lär det endast hafva varit bristen på befäl inom armån, som förhindrade införandet af den af oss antydda förändringen. Det synes således som man borde söka undanrödja dylika hinder för genomförande af en förändring, som naturligtvis endast kan göras under frede