Dagens Nyheter – 13 september 1871, sida 2

Urtima riksdagen. Kamrarne samlades i går förmiddag. I första kammaren helsade ålderspresidenten, hr Sprengtporten, ledamöterne med följande ord: I en tidpunkt, då till följd af inträffade verldshändelser det blifvit en lifsfråga för alla folk att ordna sitt nationalförsvar på ett sätt, som må anses betryggande för deras fred och sjelfständighet, har denna urtima riksdag blifvit inkallad för att i hvad vårt älskade fädernesland rör, befordra samma maktpiliggando fråga till ett slutligt afgörande. Och då det enligt riksdagsordningen tillkommer mig att inleda denna högtärade församlings öfverläggningar, tillåter jag mig med tillförsigt uttala en förhoppning, som delas af oss alla, att de beslut, som riksdagen går stt fatta i denna fosterländska angelägenhet, må komma att motsvara föremålets vigt och bära prägeln af det förtroende till egen kraft, som aldrig svikit syenska -folket och som detsamma ur alla synpunkter är fullt berättigadt att hysa. Med dessa tänkesätt helsar jag begynnelsen af första kammarens arbeten och förklarar dagens sammankomst öppnad. i Kammaren utsåg till deputerade för att hos konungen anhålla om utnämnande af talman och vice talman för innevarande riksdag hrr Stråle (ordförande), Peyron, Odelberg, Ribbing, Beyer, Hugo Hamilton, v. Hofsten, Hasselrot, Wijkander, Reutersvärd, Widen och Almqvist. Efter deputationens återkomst tillkännagaf ordföranden, att konungen till talman utsett landshöfdingen G. Lagerbjelke och till vice talman f. d. statsrådet O. J. Fåhreus. Talmanhen helsade derefter kammaren med följande ord: Då h. m.konungen nådigst behagat utse mig att äfven under denna riksdag vara talman i första kammaren, anhåller jag att få inleda utöfningen af detta,ansvarsfulla värf med en enkel och uppriktig önskan om lycka oeh framgång för kammarens nu föreståerde arbeten till ett älskadt fosterlands väl. Föremålet för dessa arbeten är icke nytt, ej heller kammarens åsigter derom tvifvel aktiga. Vid de flere föregåendertillfällen, då den stora frågan, försvarsverkets ordnande, varit under pröfning, har det icke lyckats att genomföra dess lösning; men huru stridiga inom riksdagen meningarne angåends sättet: än må hafva varit, högt. ofver alla meningsbrytningar står alltid i hvarje svenskt hjerta vissheten, att Svea folk kan, vill och skall försvara sitt land. Lifvadt af denna visshet, skall arbetet allt mer öfyvergå från strid till ädel täflan, och det gemensamma målet sålunda vinnas, då Sveriges:folk ieke-allenast kän-: ner inneboende lust och kraft att värna frihet och oberoende, utan äfven vet, att denna kraft vunnit den ökade styrka, som ett väl ordnadt användande ensamt förlänar, Med djup öfvertygelse om sanningen häraf anhåller jag vördnadsfullt att i herrarnes vänskap och förtroende få. vara inneslutenss r Till. sekreterare utsågs med alla då afgifna rösterna riddarhussekreteraren 0. Brakel. . Andra kammaren välkomnades af hr Hierta med ett kort tal, hvari han uttryckte den önskan att kammarens: öfverläggningar och beslut rörande det ämne som föranledt konungen att sammankalla detta urtima riksmöte måtte lända till: slutlig båtnad för ett älskadt fosterland. Hrr Gustafsson och Grenander anmodades föra protokollet till dess sekreterareval hunnit anställas. Till deputerade att hos konungen begära talman och vice-talman utsågos hrr Asker (ordförande), Sundberg, Mannerskantz, af Schmidt, Rudberg, Per Nilsson i Espö, A. Rundbäck, Forsbeck, Fredriksson, Tjernlund, Grenander, Hreggström och Falk. Efter deputationens återkomst tillkännagaf dess ordförande, att k: m:t till talman utsett erkebiskopen A. N. Sundberg och till vice-talman kaptenen C. A. Mannerskantz. Hr Hierta öfverlemnade mednågra hjertliga ord klubban till. hr Sundberg, som intog talarestolen med följande: ord: Mine herrar! Emot förmodan intager jag på rund af k. m:ts nådiga vilja ännu en gang andra ammarens talmansstol. Jag vågar tro och höppas, att det sker äfven med edert bifall, ty edert vänliga afskedsord för fyra månader sedan var på samma gång ett lika vänligt välkomstord, hvilket ock i dag blifvit ånyo upprepadt. Genom oväld under ärendenas föredragning vill jag fortfarande