Dagens Nyheter – 13 september 1871, sida 1

synbarligen upprörd, kastade sina bliekar än på dörren än på fönstret. — Aek! hur kan du fråga så! ...Men tiden hastar; jag ber dig: för Guds skull fly! — Fly; och hvarför det? Jag har nu ej sett. dig på så länge; om en fara hotar dig, likasom den förfärliga dag då du räddades af herr de la Guerche, stannar jag. — Herr de la Guerche. Ack! han har nyss varit här. — Han? — Ja, och han har talat om för mig... åh, det är förskräckligt!... Men hvarför säga det nu för dig, när det i alla fall är för sent. Plötsligt tystnade Margareta och förde handen till örat. — Hör du?... Ack, fly! utbrast hon, vridande sina händer i förtviflan. Man hörde buller utanför huset. Margareta ville leda grefven af Wasaborg in i ett annat rum, men dörren öppnades hastigt och Abraham Cabeliau imträdde. — Min Gud! det är alltså sannt, yttrade han. Grefven af Wasaborg såg sig om med lågande blick och handen på värjfästet. Abraham Cabeliau, som närmat sig sin dotter, stannade tvärt, likasom träffad af ett åskslag, och sade, i det han upplyftade händerna mot himlen: — Konungen! Margareta stirrade på grefyven ; dödens blekhet