Dagens Nyheter – 11 september 1871, sida 3

påträffades en större styrka och striden blef der häftigare. Äfven på andra ställen utvecklade sig striden. Fienden retirerade slutligen mot Hammar och de anfallande trupperna finge ändtligen efter en sträng och ihållande marsch, endast afbruten af lika ansträngande strider, en väl behöflig hvila, sedan de blifvit uppställda och först af konungen och sedan af kronprinsen af Danmark, hertigen af Östergötland samt general Lagerberg aftackade. Lägerplatsen var särdeles väl vald, och på anangränsande vägar och fält var snart igång en liflig marknad. Många af manskapet, jag kan gerna säga största delen, hade marscherat oafbrutet från kl. half 7 på morgonen till kl. 6 å 7 på aftonen utan att få någon mat eller dryck att läska sig med. Det synes nästan som om nitet i tjensten gick för låvgt, då manskapet förbjöds att hemta vatten, En korporal vid tredje kompaniet af Svea garde sprang afsides för att hemta litet vatten och blef vid återkomsten på ett brutalt sätt behandlas af sin kapten, hvilken slog honom med sabeln. Dylika prof på råhet ha emellertid under öfningarne varit sällsynta. Det måste vara hårdt för den som håller på att digna af törst att se Helgeå med sin klara strida ström och icke kunna erhålla en droppe deraf. I dag mellan kl. 8 och 12 tågade samtlige trupperna från lägerplatsen vid Fjelkinge till Näsby fält, dit de genom en oöfverskådlig menniskomassa intågade, hvarje regemente med musik, och genast efter ankomsten tältade. Konungen och kronprinsen af Danmark, hvilka de två senaste nätterna varit på Beckaskog, väntas nu hvarje minut till stader, derifrån de afresa kl. half 3. Landtmännen såväl som ortens herrskaper hafvå skyndat till staden; men gatorna äro jemförelsevis tomma, under detå det ganska vidsträckta Näsbyfält råder sådan trängsel, att man har möda att komma fram. Högqvarter, staber och taktiska afdelningen äro upplöste. Värmen är ännu lika hög, solen lika strålande som under första dagen. Man frågar sig icke utan skäl: huru hade det gått om regn och oväder inträffat? En sak är viss, nemligen denna, att sjukantalet då skulle varit mångdubbelt större, att mödorna blifvit mångdubblade och att följaktligen manskapet omöjligt skulle utstått en sådan ansträngning som nu. Trakten, genom hvilken trupperna i går framtågade, är utomordentligt naturskön. Stränderna åf Helgeå hafva partier, som om våren, när grönskan är frisk, måste vara hänförande. Vackra gårdar, sågar, qdvarnår och fabriksanläggningar erbjuda omvexling för ögat. Bland fabriksanläggningarne intager Östanå pappersbruk, som eges af bokhandlaren Littorin, första rummet. -Råbelöfsoch Uppmannasjöarne, den senare speglande Karsholms och Bäckaskogs slottsbyggnader, förtjena att ses af hvarje vän till en skön natur. Slätten vid Fjelkinge, öfver hvilken den höga Fjelkingebacke reser sig, är fruktbar och tätt bebodd. Här bor den numera namnkunniga kämpen för indelningsverkets afskaffande, Sven Nilsson i Österslöf. Utanför hans hus stod striden, och officerare vid. de indelta regementena voro nog oartiga att temligen högljudt uttrycka sin mening om honom. Den ene önskade honom hängd, den andre tillade honom fula epiteter o. s. v. Men han sjelf stod der lugn och smålog på sitt vanliga sätt. Jag känner icke om han hörde yttrandena; men jag förmodar att de icke alldeles halkade förbi hans öron. Hr Sven Nilssons helsa har nu betydligt förbättrats och han afreser i dag till Blekinge för, att derifrån sjöledes begifva sig till urtima riksdagen. Men nu måste jag ut för att ännu en gång skaka hand med vännerna i lägret. Jag vill ännu en gång tala med de norske gutter från Thelemarken och Österdalen samt öfriga nationale, som de värnepligtige kallas. Jag vill ännu en gång tala med soldater, som äro medborgare och icke blott undersåtar, hvilka älska sitt lands grundlagar med ungdomens styrka och visa hängifvenhet för sitt lands fjellar och floder, liksom för dess seder och egendomligheter; som, ehuru okunniga och uppvuxna långt ifrån den moderna civilisationen, med öfvertygelse och styrka älska sin Gud, sitt fädernesland och sina familjer. Jag vill ännu en gång höra de trofasta norska ljuden, detta godmodiga men något kärfva Na dat eller Ja da (nej då eller ja då), bakom hvilka ligga en manlig karakter och ett trofast sinne. Må de moderna . odygderna: lögn, flärd och falskhet aldrig intränga bland de norska fjellar! Mera med nästa post, Braut Anund, Tidmningsöfversigt.