Dagens Nyheter – 9 september 1871, sida 2

-— MV främling, som af ödet blifvit förjagad från sitt hemland, ber er bevisa honom den gunsten att låta hans läppar vidröra era rosenkinder. Ni är den första gvinna, han triffat i Sverige, och er kyss skall bringa honom lycka. Hvilken samhällsställning qvinnanm än innehär, är hon alltid svag för en hyllning, som på ett belefvadt sätt egnas henne. Rodnande och med strålande ögon samt en blandning af koketteri och rörelse lät den unga flickan Armand Louis föra sin arm kring hennes smärta lif och räckte fram åt lonom sin lilla vackra mun. — Var välkommen till Sverige, sade hon derpå; och må den ni älskar göra er lycklig! Mannen med RR hatten slog khytnäfven i bordet, så utt tallriken, på hvilken han ötit, föll på golfvet och gjäk i kras. — År det en lektion i konsten att skicka sig, ni behagar ge mig? utropade han med ursinnig min. — Kanske, svarade Armand Lasts. — Då är det första gången någon dristat uppträda såsom min lärare i det afseendet, återtog den andre; men innan Di gjorde det, herr tuppkyckling, borde ni ha försett er med en värja. Redan svängde han sin egen sabel framför Armand Louis näsa. — Den bristen skall snart vara afbjelpt, svarade herr de la Guecche.