Dagens Nyheter – 8 september 1871, sida 2

— AT Alla hufvuden sänktes; några kulor bortryckte ett par af de i bön försjunkna männen. David Johan blottade sitt grå hufvud. — Tänker någon bland er på att gifva sig? sade han. Ingen svarade. I detta ögonblick kastades fartyget af en ofantlig våg mot klippan. Det dånade och brakade... — Rättvise Gud, barmhertige Gud, mottag dina barn! sade kaptenen. Sjöröfvaren, synbarligen förvånad, stannade i sin vilda fart, för att åskåda skeppsbrottet. Besättningen på det holländska fartyget hade knappt hunnit resa sig upp, förrän en ny störtsjö slungade skeppet med ytterlig våldsamhet mot de hotande blindskären med den påföljd att detsamma några sekunder derefter försvann under en hvirfvel af skummande vågor. I den stund då sjöröfvarens första kulor nådde det holländska skeppet, hade Armand Louis stoppat en börs, fylld med guldmynt, innanför bältet, och i en liten skinnväska, som han hängde om sin hals, gömt kardinal Richelieus bref och grefvens af Wasaborg ring. Så snart fartyget började sjunka, hoppade han i sjön. Adriennes bild tedde sig för hans själs öga, och en ursinnig våg förde honom ett längt stycke bort. När han åter blef synlig på vattenytan, såg han ingenting annat i sin närhet än spillror