sm I nedanstående uppsats betraktar en aktad insändare den brännande frågan ur nya synpunkter: De meningar i arm6frågan, som framför andra böra tagas i öfvervägande, äro: 1:0) den, enligt hvilken armåns organisation bör vara grundad på allmän värnepligt och stamtrupp, hufvudsakligen underhållen af rustoch rotehållare; 2:0) den, enligt hvilken organisationen bör grundas på allmån värnepligt och stamtrupp, direkte underhållen af statsverket ; samt 3:o) den, enligt hvilken armorganisationen grundas på allmän värnepligt utan stamtrupp. Valet mellan den 1:sta eller den 2:dra meningen är en ekonomisk fråga; valet emellan den 3:dje och någon af de båda första är deremot egentligen en militärisk. Ty för dem, som ur militärisk synpunkt vilja hafva armån sammansatt af stam och beväring — och till hvilkas parti regeringen hör — borde göra alldeles detsamma, på hvad sätt nationen finner för godt att anskaffa stammens underhåll. Men för de skattdragande, för de hårdt beskattade, till hvilkas parti regeringen icke torde kunna räknas, är det deremot af den högsta vigt huru bördan af stammens underhåll fördelas. Då enligt grundlagen svenska folkets rätt att sig sjelf beskatta skall utöfvas af riksdagen allena, kunde således ur konstitutionel synpunkt ifrågasättas huruvida regeringen ens har rätt att besluta i frågan om de olika sätten att anskaffa de för stammens underhåll erforderliga medel, d. v. 8. om stammen skall vara indelt eller af statsverket underhållen. Regeringen vill nu emellertid hafva en stam, hufvudsakligen underhållen af rustoch rotehållarne. i Såväl inom kamrarne som på allmänna möten hafva egentligen löntagarne uttalat sig för den första af ofvan framställda meningar eller den, som regeringen omfattat. De hafva mot rustoch rotehållarne, hvilka icke vilja åtaga sig utsträckt värnepligt på annat vilkor än att de befrias från roteringsskyldigheten, utslungat förebråelser för bristande patriotism. Tankegången i denna förebråelse är ungefär följande: när det gäller fosterjordens sjelfständighet, är det ovärdigt och lumpet att en enda samhällsklass, stödjande sig på sekelgamla kontrakt, vill betinga sig fördelar på andra samhällsklasklassers bekostnad innan de afstå från sina privilegier och underkasta sig medborgarens heligaste pligt, den personliga krigstjensten. Huru än ett lands skatteväsende regleras, måste dock alltid en folkklass vara befriad från skatt, nemligen den, hvars lefnadstillgångar utgöra ett minimum. Den klass, som står denna närmast, utgöres af dem, hvilka visserligen kunna betala en viss skatt, men hvilkas tillgångar, sedan denna skatt blifvit fråndragen, reduceras till detta minimum. -Ökas statens utgifter och nationen således måste vidkännas en ökad beskattning, inses derföre lätt, att nämnde båda klasser ändock icke kunna påläggas någon skatt eller skattetillökning. Men utsträckt allmän värnepligt utgör en ökad skattebörda för en nation, De båda samhällsklasser, hvarom här talas, måste då antingen vara