Dagens Nyheter – 8 september 1871, sida 2

eve — Det vill säga att vi antingen omkomma för fiendens kulor eller blifva uppslukade af vågorna. — Just så. Det var antedningen, hvarför jag för en stund sedan frågade er om ni kunde simma. God natt, och bed till Gud! Tio minuter sednare sof kaptenen den rättfärdiges sömn. Då kapten David Johan och herr de la Guerche följande morgon åter träffades på däcket, var allt omkring dem ännu insvept i en tjock dimma. Man kunde knappt urskilja de närmaste föremålen. — Först när solen gått upp, få vi veta om denna dimma varit oss till gagn eller skada, sade kaptenen. En stor fördel är att sjöröfvaren kan segla förbi oss på ett afstånd af tio famnar, utan att se oss; men i stället löpa vi för hvarje ögonblick fara att stöta mot en klippa. — Se der en resa, som tycks komma att sluta trefligt! sade Armand Louis. — Lifvet är en pilgrimsfärd, svarade David Johan allvarligt. Om man med heder uppfyllt sin pligt, slutar pilgrimsfärden alltid väl. Det holländska skeppet hade nu endast underseglen tillsatta och framskred långsamt; i hvarje minut lodade man. En frisk vind började blåsa, dimman förjagades småningom, och solen upplyste rymden. Allas blickar vändes utåt hafvet. Stora hvita segel syntes öfver horisonten;