Dagens Nyheter – 6 september 1871, sida 3

måste vara bunden vid platsen, der han bar och vistas. ; Besynnerliga ödets lek — den som så ifrat för att skaffa make åt allt, både lefvande och döda ting — har dervid glömt sig sjelf och förblifvit den enda, som vandrat tram sina fjät som ensling, Han delar ej sin jordiska lycka med någon maka — jo, han har också haft en brud, en älskarinna. en maka, som städse varit honom hull: — kyrka och församling. — De skola också, när han, enslingen på udden, ej mera finnes till, ärfva hans jordiska egodelar — makan skall sitta i orubbadt bo! Vidare lära vi känna i den åldrige religionsläraren en fördomsfri och liberal prestman, tyvärr numera sjelf förhindrad att beträda predikstolen och göra sina åskådningssätt gällande. Länge skulle jag ännu velat njuta af pastor Å:s sällskap, men — afskedets stund nalkas och vi bjuda farväl till Lars på Udden, namnet hvarmed allmogen hedrar åldringen såväl som prest och menniska. Jag skall följa så långt mitt egoområde sträcker sig — säger pastorn, i det han gör oss sillskap ett godt stycke till landsvägen. Ännn ett farväl, pastorsbostället är rörsvunnet ur vår åsyn, men minnet åf den välgörande och i sitt embete nitisko mannen medtaga vi trån besöket. .