Dagens Nyheter – 6 september 1871, sida 3

Lars på Udden. Göteborgs Handelstidnings kände medarbetare M. R., hvilken för närvarande är stadd på resa i Wermland, skrifver i sitt senaste resebref bland annat: 8å ilar tiden undan, då vi underrättas om att i närheten äf Rämsnäs bor försämlingens åldrige kyrkoherde, pastor L. J. Alsterblad; som tillbrtngat 40 år af sina nu tillryggalagda åttiotvå härstädes. Att vi begifva oss dit är naturligt. Inom kort äro vi vid pastorsbostället, då vi möta åldringe,nrak och smärt, som en af skogens stolta furor. Den gamle själasörjarens vördnadsbjudande, martialiska utseende och gråa hufvud erinrar mera om en gammal militär än om en Herrans tjenare. Bekantskapen är snart gjord, och var den tör eder flygande-korrespondent särdeles ängonäm. A hör framlaft fina verkningskrets, alstrar dock vouvi a. st nan förströelse: Omvexfing förnöjer, säger ordspråket: men hvar finna sidan i dessa af: lägsna trakter? Väl här pastor A. i sina böcker-och blommor funnit sällskap, men dock ej nog; mera har behöfts och yttringarne Härutaf ses uti den våning, som den gåmle måbnen bebor, der möbler; bokskåp, ja med ett ord allt är placeradt uti symmetrisk ordning. Denna förkärlek för att ha två exemplar af allt har gjort, att pastor A., äfven vid inköp af gar: derob för sitt eget behof, alltid köpt d1pletter af allting. Så hafva nu dessa under decennier hopats och utgöra samlingar. Så ses också. öfver ingången till rummen ett större antal mössor och å motsatta sidan en liknande amling hattar. Väggarne förvara -paraplyer, käppar m. m., som ingå uti de dagliga behotven. Men äfven vapen och kuriosa finnas, allt ordnadt efter samma system. Från ett skåp ses tvenne kanonmynniogar nedblicka, prydnader, som förr stått inuti helgdagsrummet, men som nu fått sig denna plats anvisad, Här i denna verld för sig har pastor Å. sin förströelså, när han lössliter sig från sina kära folianter och sina blommor: Då kan han i min net genomgå det förflutna. Den yttre verlden, dess fåfänga och flärd, var ju ej fremmande för den unge studenten; garderoben från den tiden erinrar härom; så följde prestvigningen och lifvet på landet med dess allvar, andra klädespersedlar påminna lifligt derom — och så kom lifvets höst, enslighetens dagar; hvad tala ej dessa små kuriosa, hvilka minnen upplifva de ej? De som uti detta se en originalitet, som väcker någon förvåning, måste dock erkänna, att det är en älsklig sådan, och som väl kan försvaras hos den, hvilkens tid