Dagens Nyheter – 5 september 1871, sida 1

lemlästade menniskokroppar, spillror af lavetter samt grusoch stenhögar. Herr de la Guerhe hade icke rört sig ur fläcken. Kardinalen pekade på honom och sade till Renaud: — Man säger att ni har bekantskaper i la Rochelle, herr markis; måhända ni kan säga mig namnet på den ensamme ryttare som stannat derborta? Jag tycker mig igenkänna honom; det var bestämdt han som förde befälet vid anfallet för en stund sedan. Herr de Chaufontaine, som höll handen öfver ögonen, för att kunna se bättre, utropade nu: — Gud förlåte mig!... Nej, jag vågar inte tro mina ögon... — Hvem är det då? — Carquefou, kom hit och titta, fortfor herr de Chaufontaine ifrigt, utan att höra på kardinalen. Ser du dernere en ryttare med grå kappa och svart häst? Om det inte är han, så är det en annan kättare som stulit hans ansigte. Eller hvad säger du? Jag känner igen hästen, det är en svensk häst, ers eminens... Men titta då, dummerjöns, och stå inte der och gnugga dig i ögonen! . .. Erg eminens skall veta att jag har en personlig fiende i la Rochelle, en fiende med hvilken jag slagits otaliga gånger, men som ändå envisas att lefva, är det han, så skall jag minsann... Men för tusan, det klokaste jag kan göra är ju att sjelf undersöka hvem det är. Med dessa ord sporrade Renaud sin häst och