-— 480 — — Bra, min son, mycket bra; och nu — förklara dig! — Vi äro här femtio adelsmän, som svurit att eröfra och oskadliggöra det utanför södra stadsporten uppförda fiendtliga batteriet. På sådant sätt vilja vi taga afsked af kardinalen. I går blef detta fruktansvärda batteri riktigt färdigt; dermed ämnar man åstadkomma den öppning i fästningsmuren, genom hvilken konungen skall hålla sitt intåg i staden. I afton skall ifrågavarande batteri vara totalt förstördt, det lofvar jag. Då ha vi betalat vår skuld, och hedern är räddad. — Allt detta låter bra; men huru skall ddt lyckas? — Vi äro femtio, såsom jag redan sagt er. Dessutom skola två hundra lansknektar och andra väpnade män, som äro beredda att dö, följa oss. En kunskapare, som vi skickat ut för att rekognoscera, har underrättat oss om att kardinalen i dag ämnar besöka en plats, belägen norr om staden, der fienden påbörjat nya skansarbeten. Man tror oss icke i stånd till att göra något vidare utfall, men man har härvidlag glömt att beräkna den hjelp, förtviflan gifver. Fästet Beaulieu på södra sidan om la Rochelle är otillräckligt armeradt; garnisonen, som litar på vår nödställda belägenhet och anser vära krafter vara fullkomligt uttömda, sofver halfva dagen och använder sin öfriga tid till att förlusta sig i nejden. OmDE BEGGE FRANSMÄNNEN. 28