Dagens Nyheter – 31 augusti 1871, sida 1

— 193 — vid sitt inträde i rummet, och hvilket var betäckt med läckra bakelser, korgar, fyllda med frukt, äfvensom vinkaraffiner. Han betraktåde allt detta med samma ömhet, som räfven i fabeln betraktade rönnbären. Hans tålamod var satt på ett alltför hårdt prof, och efter att ha sneglat en stund på sin granne, yttrade han: — Jag ser der flaskor, innehållande spanskt vin, och Korgar som digna under tyngden af delikata frukter; funnes derjemte em bit rökt tunga och två eller tre skifvor skinka, skulle jag ingenting ha emot att slå mig ned för en stund vid detta inbjudande bord. På värdshuset Den krönta laxen, der jag för tillfället bor, är man visserligen i tillfälle att äta sig mätt, men jag har i afton haft en så stark motion att jag gerna skulle se, om jag finge litet mat nu genast, ifall det går an. — Och hvarför har ni inte sagt detta förut? frågade den svenske ädlingen i glädtig ton. Margareta klappade med händerna. En smärt och tystlåten negrinna inträdde i rummet. — Aurora! sade Margareta, servera 088 supån. Armand Louis förvånade min undgick icke grefvens af Wasaborg uppmärksamhet. — Ni känner nu vår hemlighet, sade grefven. Lofva mig att glömma hvad ni ser och sett i hvita huset. Kom endast ihåg att här DE BEGGE FRANSMÄNNEN. PE